Dags för listan över de romaner jag läste under 2023 som var de bästa. En grafisk sådan har fått slinka med, så romaner med eller utan bilder, alltså. Böckerna presenteras i någon slags ordning, där den första är bättre än den sista. Alla är dock fantastiska och att välja ut de 12 bästa från årets 12 månader har varit svårt. Fyra av dem (böckerna av Krien, O’Farrell, Walden och Danticat) har fått femmor i betyg, men några andra titlar ligger ändå före dem på listan. Det handlar om vilka böcker som sitter kvar än idag, vilket egentligen säger mer än vilka som får högsta betyg precis när de blir lästa.
Elden, Daniela Krien. Riktigt bra om sommarledigt, medelålders par som försöker hitta tillbaka till varandra.
Andromeda, Therese Bohman. Fin och välskriven bok om en annorlunda vänskap.
Lucrezias porträtt, Maggie O’Farrell. Otroligt välskrivet om Lucrezia och hennes liv.
Jävla karlar, Andrev Walden. Fin skildring av ett barn och ett gäng pappor. Välskriven och svinbra.
Jag är inte sådan här egentligen, Marie Aubert. Riktigt bra om en släkthelg och en rad minnen.
Everything is OK, Debbie Tung. Fin serieroman om psykisk ohälsa och hur den kan vara att leva mitt i.
Claire, som havets ljus, Edwidge Danticat. Väldigt fin bok om Claire och människorna runt henne.
Carrie Soto is back, Taylor Jenkins Reid. Mer spännande än den mest spännande tennismatch när Soto gör comeback.
Happy Place, Emily Henry. Är inte säker på om det här är för smörigt eller alldeles underbart.
Plikt, Tyra von Zweigbergk. Roman om verkliga personer och kampen mot psykisk ohälsa.
Simmarna, Julie Otsuka. Fin berättelse om en simhall och en av simmarna.
Tritonus, Kjell Westö. Riktigt bra om två män som förenas genom boende och musik.