Ett nyårslöfte för 2024 är att ser mer film och två hann jag faktiskt med redan i slutet av förra året. En av dem är filmen Leave the world behind baserad på boken med samma namn av Rumaan Alam, som jag läst och gillat. Det här är en familjeberättelse, men också en dystopi och hotet är väldigt vagt. Ännu vagare i boken än i filmen, vilket är som det brukar vara och egentligen ingenting som stör. Poängen är att naturen börjar bete sig märkligt, viktiga funktioner i samhället slutar fungera och livet, som karaktärerna känner den, slutar att fungera.
Det hela börjar dock med en spontan semesterresa som Amanda (Julia Roberts) bokat för sig och sin familj. Hon och maken Clay (Ethan Hawke) behöver tid tillsammans och barnen ser också fram emot att komma i väg. De har hyrt ett hus med pool utanför staden och ska bara ta det lugnt. Det visar sig dock att huset ligger i någon slags radioskugga och mobilerna fungerar inte, vilket begränsar vad de kan göra. Allt är dock fint och det är verkligen superviktigt för Amanda att alla har det bra. Fler konstiga saker börjar dock hända och semestern förstörs definitivt när det knackar på dörren. Utanför står husets ägare och hans dotter. De har tagit sig till sommarhuset, då staden är utan ström. Julia Roberts lyckas verkligen väl när hon gestaltar den allt annat än sympatiska Amanda. För henne är det helt otänkbart att dela huset med någon, trots att det är ägaren som vill bo där. Han får ändå som han vill och vi får följa den nu mindre trevliga semestern, allt medan världen omkring dem blir mer och mer konstig.
Vissa saker funkar bättre i filmen, andra bättre i boken. Den läskiga stämningen förstärks av bilderna och kanske framför allt musiken. Vissa scener är verkligen riktigt obehagliga. Samtidigt tycker jag att Sam Esmail tar i lite väl mycket ibland och det blir snarare bombastiskt än krypande. Just den krypande spänningen är den värsta, tycker jag. Att det medelålders paret blivit en far och en dotter förändrar också berättelsen och jag tycker inte att det är till det bättre. Clays ålderkris som till stor del handlar om sex, blir ännu tydligare i det här sammanhanget och jag hade klarat mig fint utan det. Nu finns inga explicita scener i filmen alls, men jag tycker att karaktären Ruth sexualiseras på ett onödigt sätt. Men ja, jag är kanske överdrivet känslig, men jag fattar faktiskt inte varför frun inte kunde ha få varit kvar.
Som helhet tycker jag ändå att Leave the world behind är sevärd, mycket tack vare goda skådespelarinsatser. Boken är självklart bättre, men filmen tillför något annat. Mer fokus på katastrofer och mindre på fördomar och vad de gör med oss. Egentligen är det synd att det inte är en biofilm, då många scener med säkerhet hade blivit mäktigare på en bioduk.
Såg denna för bara ett par veckor sedan och har då inte läst boken. Jag gillade filmen, men det var vissa saker som jag bara tyckte var märkliga. Utan att veta att paret har blivit far och dotter så reagerade jag på just den extremt utdragna scenen med Clay och Ruth vid poolen. Jag kunde inte för mitt liv begripa vad den skulle tillföra. Egentligen så kunde jag inte alls förstå varför de delade upp sig på det viset.
Jag visste inte att det var en bok innan jag såg filmen, men i efterhand så funderar jag på att läsa den ändå.