Veckans kulturfråga v.3 2024

I måndags gick Guldbaggegalan 2024 av stapeln och där prisades de bästa insatserna från filmåret 2023. Jag har sett två av de prisade filmerna, Konferensen som tilldelades Guldbaggen för bästa maskdesign och Tillsammans 99 som fick pris för bästa manus (Lukas Moodysson) och bästa kvinnliga skådespelerska i en biroll (Anja Lundquist).

Strax före jul beslutade regeringen om direktiv till en kommitté som ska ta fram en svensk kulturkanon. Kommittén leds av professorn och historikern Lars Trädgårdh och uppdraget ska redovisas till Kulturdepartementet senast den 31 augusti 2025. Denna kulturkanon ska representera en bredd av verk och inkludera långt mer än litteratur. Film borde få ta plats, tycker jag.

Er uppgift den här veckan är att ta fram ett antal svenska filmer som ni tycker borde finnas med i en svensk kulturkanon. Motivera era val om ni vill.

Vilka svenska filmer tycker du borde ingå i en svensk kulturkanon?

När det gäller klassisk, svensk film så går det inte att gå förbi Ingemar Bergman och även om jag sett långt ifrån alla hans filmer, vill jag lyfta fram favoriten Persona. Den representerar förvisso inte någon specifik ”svenskhet” om det nu är syftet, men är en rasande bra och välgjord film. Socialrealismen som präglad mycket av den svenska kulturen behöver dock få ta plats. Kanske genom Kvarteret Korpen av Bo Widerberg eller varför inte någon känd dokumentär som Jordbrosviten av Rainer Hartleb. Nyare är Anna Odells Återträffen som inte liknar någon annan film jag sett.

Hur gamla filmer är relevanta? Mina elever brukar alltid få se ett eller flera korta klipp ur klassikern Körkarlen från 1921 av Victor Sjöström, men hela stumfilmer är frågan om de funkar. Kanske. Snygg är den i alla fall och scenen där körkarlen kommer till den döde David Holm är speciell.

En kulturkanon borde vara för både ung och gammal, vilket gör att Astrid Lindgrens verk måste representeras. Nu är Saltkråkan förvisso en tv-serie, men den gjordes direkt i det formatet och får därför slinka med här.

Apropå Lukas Moodysson så tycker jag verkligen om hans Fucking Åmål, men även Tillsammans. De hade båda kunnat platsa i en kulturkanon. Om internationell succé har betydelse borde Lasse Hallströms Mitt liv som hund också finnas med. En annan favorit med ett barnperspektiv är Den bästa sommaren från 2000 av Ulf Malmros. Kjell Bergqvist gör en lysande roll.

Det är svårt med film, tycker jag. Många av de kända baseras på böcker och jag tycker nog att texterna ofta åldras bättre än de rörliga bilderna. Det finns också många personer, som Greta Garbo och Ingrid Bergman, som jag tycker hör till allmänbildningen att känna till. Jag är dock osäker på om filmer med dem är nödvändiga att se. Med det sagt är Casablanca en stor favorit, men den platsar inte i en svensk kulturkanon.