Blomsterdalen

Jag har länge velat läsa något av den grönländska författaren Niviaq Korneliussen och valet föll på senaste romanen Blomsterdalen, som tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2021 och är helt klart en välskriven bok. Det är en bok som innehåller en hel del jobbiga ämnen och starka känslor. Inledningsvis konstateras att Grönland har världens högsta självmordsfrekvens och varje kapitel inleds med en kort beskrivning av någon som dött. Alla påverkas av döden, som alltid finns närvarande.

Vi möter en namnlös huvudperson som försöker att lämna Grönland bakom sig för att studera i Århus, Danmark. Det hon inte kan lämna är andras syn på henne som grönländare. Utseendet avslöjar hennes ursprung och med det kommer en rad fördomar. Den osäkerhet som skapas hos henne kan vara skälet till den självuppfyllande profetian och studierna går minst sagt knackigt.

Hemma finns en flickvän som hon älskar, eller i alla fall behöver. Huvudpersonen åker till henne då sorgen drabbar familjen och omges då av en gemenskap hon aldrig tidigare känt. Tyvärr har huvudpersonen en tendens att förstöra för sig själv. Det gäller de misslyckade studierna, men också att hon slarvar med såväl vänskap som kärlek.

Inledningsvis är jag fascinerad av Korneliussens berättelse och tycker att historien har ett driv. Sedan stannar den av och trots alla hemska händelser finns en distans som gör att jag inte riktigt blir berörd av det jag läser. Kanske är det en försvarsmekanism både hos författaren och mig, då en större närhet till dem som dör kanske hade gjort boken allt för tung att läsa.

Det är riktigt intressant att läsa om Grönland och samhället där. Just det gör att jag är nyfiken på Korneliussen och vill läsa mer. Blomsterdalen tillhör dock mer kategorin ”böcker jag är glad att jag läst” än ”böcker jag verkligen tycker om”.