Döda kvinnor förlåter inte är första boken i Katarina Wennstams nya serie som utspelar sig i Stockholm i slutet av 1800-talet. Huvudpersonerna bor alla i samma fastighet på Södermalm och vi får följa med dit på nyårsafton 1895. Olga, eller änkefru Laurell som är den korrekta titeln, är på väg till Skansen med sin son Oscar. Där ska Rune Bergendahl läsa en dikt av Tennyson för att fira in det nya året.
I huset på Södermalm pyntar portvaktens dotter Hildur en liten gran som hon fått gratis. Den är torr och har börjat barra, men ger ändå lite stämning på nyårsafton. De bor sju personer i den lilla portvaktarbostaden och Hildur är äldsta dottern. Både hennes mor och fostermor har dött, vilket betyder att hon får sköta det mesta i hemmet. I en byrålåda sover den yngsta dottern Elvira som vid första advent miste både sin mor och sin tvillingsyster. Efter tolvslaget sätter sig Hildur med sitt handarbete. Hon arbetar med att ändra och laga fina damers kläder för att tjäna en extra slant. När hon är färdig bestämmer hon sig för att gå ut på dasset på gården. Hildur hör röster och går runt hörnet till ett lusthus som tillhört vetenskapsmannen Emanuel Swedenborg. På marken ligger en ung kvinna och det är fullt med blod runt henne.
Polisen kallas till platsen och eftersom Hildur är vittne till händelsen genom att hon hört röster vill de förhöra henne. Hon blir sittande ute i kylan och är helt utmattad. Så kommer konstapel Laurell, Oscar till förnamn och han är trevligare än de andra. Oscar har en annan, mer modern syn på sitt yrke och det blir tydligare ju längre boken går. Även hans far, som ganska nyss gått bort, var polis och kanske inte så mycket av en förebild.
På årets första dag kommer Fredrika till Stockholm. Hennes mor har dött och hennes farbror, doktor Kempe, och hans fru har förbarmat sig över henne. Nu ska hon vara sällskapsdam åt deras döttrar. När Fredrika kommer fram till huset blir hon inte insläppt hos familjen Kempe. Första gästen på det nya året sätter tonen för de kommande 364 dagarna och då kan en ung, föräldralös kvinna inte släppas genom dörren. Hon får helt enkelt vänta.
Edit som är hushållerska hos änkefru Laurell, bildar tillsammans med sin arbetsgivare, Hildur och Fredrika en annorlunda kvartett som försöker få rätsida på vad som hänt den unga, döda kvinnan. Det visar sig nämligen att hon har ett blodigt foster mellan sina ben och temat för historien är oönskade graviditeter, kvinnors utsatthet, abort och män med allt för mycket makt. Oscar finns med på ett hörn också som vägen in i det ”riktiga” yrkeslivet. Olga, änkefru Laurell, är min stora favorit. Hon är den som växer mest under bokens gång. Fredrika har jag lite svårt för, men även hon kan säkert växa. Hildur är också fin att läsa om och Edit får kanske vara med mer i bok två?! Döda kvinnor förlåter inte är en bra och lättläst bok som kanske inte har deckargenrens spänning, men väl en välskriven intrig och intressanta personporträtt. Jag kommer utan tvekan att läsa även kommande böcker i serien.
Om boken
Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam, Bookmark Förlag, (2023), 430 sidor
Första boken i serien Sekelskiftesmorden