Igår smygstartade Göteborg Film Festival, den 47e i ordningen, men den franska filmen Un métier sérieux (Ett riktigt jobb). I den får vi träffa Benjamin som börjar som mattevikarie på en skola i en av Paris förorter. Där får han elever som ibland utmanar, men också kollegor som tar väl hand om honom. Ett riktigt jobb är långt ifrån de amerikanska filmerna om lärare som frälser elever i förorten med okonventionella metoder. Istället skildrar den vardagen i en fransk skola på ett lågmält och fint sätt. Lågmält och fint brukar betyda svintråkigt, men så är det inte. Som i så många andra franska filmer är det dock karaktärerna som står i centrum, snarare än handlingen.
Benjamins pappa är läkare och han hade önskat att hans son blev detsamma. Att han är lärare, som sin mor, är ingenting som imponerar. Inte heller Benjamin ser sig inledningsvis som en riktig lärare, men han trivs allt mer på sin arbetsplats. Det finns en gemenskap mellan kollegorna som skildras otroligt bra och många av dem har öden som berör mig. Mest känd är François Cluzet som spelar franskläraren Pierre. En äldre herre som älskar sitt jobb, men som börjar känna sig gammal. Mer energisk är engelskläraren Fouad (William Lebghil) som lever och andas utbildning. Hans hem är i en av personalbostäderna och han ser ut över skolgården från sin lägenhet. I lärargruppen finns många olika personligheter och jag känner helt klart igen dem från min vardag. Inte min nuvarande dock och jag är flera gånger under filmen mycket nöjd med att ha lämnat högstadiet bakom mig.
Mycket skiljer sig mellan den franska skolan och den svenska, medan andra saker är precis lika. Det betyder inte att du behöver vara lärare för att uppskatta skildringen av den franska förortsskolan, men kanske gör mina erfarenheter att jag tycker extra mycket om den. Bilden av läraryrket som det mest fantastiska och det riktigt hemska är ganska nära sanningen. Även tristess, grubblande och tvivel får ta plats. Jag såg Ett riktigt jobb digitalt och har du ett digitalt festivalpass går filmen att se fram tills imorgon 19.59. Kanske dyker den också upp på andra platser framöver. Jag rekommenderar den. Typiskt fransk, mycket dialog och lite handling, men med en värme och ärlighet som jag uppskattar mycket.
