Hanteringen av odöda

Filmfestivalen går vidare och igår hade Hanteringen av odöda premiär. Jag såg den digitalt och det går att göra det tills ikväll 19.59 om du har ett digitalt festivalpass. Om jag ska vara ärlig är jag tveksam till om jag rekommenderar det, men kanske är det bara jag som inte alls uppskattar denna extremt långsamma och tysta film.

Det är den norska regissören Thea Hvistendahl som står bakom filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists bok från 2005. Nu har jag inte läst boken och kan inte jämföra bok och film, men klart är att den ovanligt varma sommaren i Stockholm har bytts mot något annat. Vi får träffa tre personer som mist människor de älskar. Den äldre kvinnan Tora har förlorat sin hustru, Anna sin son och hennes pappa ett barnbarn. I inledningen av filmen dör också Eva i en bilolycka, men börjar mystiskt att leva igen, trots att hon dött på operationsbordet. Något händer i Oslo, där filmen utspelar sig, och döda börjar leva igen. Det är inte så att de vandrar runt i horder på stan, utan fokus ligger på de tre döda som nu återvänder. Pojken Elias har hunnit vara död ett bra tag och hans morfar beger sig till kyrkogården för att gräva upp honom och ta honom med sig hem. Nu lever han, eller andas i alla fall, men så mycket mer är det inte.

Det är en på många sätt vacker film som Hvistendahl skapat, men den är tyvärr väldigt, väldigt tråkig. Dialogen är mycket sparsmakad, tystnaden kompakt och det händer väldigt lite. Det jag tycker mest om med de böcker jag läst av John Ajvide Lindqvist är hur han bygger upp komplexa karaktärer, men i filmen får vi inte lära känna karaktärerna alls. De finns där, de rör sig, de känner uppenbarligen saker, men de förblir platta och ganska ointressanta. Det är synd. Nu blir jag i alla fall sugen på att läsa boken som filmen baseras på, för berättelsen är intressant och genom läsningen får jag kanske veta mer om karaktärerna och de känslor de bär på. Mycket kan självklart gestaltas och förmedlas utan ord, men jag tycker inte riktigt att det funkar i den här filmen. Snygg är den absolut, men så mycket mer är det inte.