Jag har läst Nina Lykkes två senaste böcker på svenska och tyckt ganska bra om såväl Nej och åter nej som Nästa! En läkarroman. Däremot har jag inte varit så överväldigad som många andra verkar ha varit. Småroliga böcker, men inte så mycket mer. När det gäller senaste boken Vi är inte här för att ha roligt blev jag däremot golvad. Vilken smart och rolig bok det är!
Egentligen är det ologiskt att jag tycker så mycket om Vi är inte här för att ha roligt, då jag rimligen inte borde kunna identifiera mig med huvudpersonen Knut. Han är nämligen en medelålders författare, som har sin storhetstid bakom sig och en rätt otrevlig typ. Eller, otrevlig är kanske fel ord, men han är lite socialt klumpig i alla fall.
Det var den tredje boken Knut skrev som blev boken med stort B. Den som gjorde honom till ett namn att räkna med i den norska litteraturvärlden. Nu var det tjugo år sedan boken kom ut och många är de som önskat sig en uppföljare, men någon sådan har Knut inte skrivit. Mest för att han inte vill, men kanske också för att han inte kan. Alla idéer han skickar till sin redaktör tas emot minst sagt svalt. Knut är helt enkelt för medelålders, för vit och för ointressant. När han istället försöker skriva ner sin läkares berättelse får han höra att den inte är trovärdig. Detta trots att denne man är ytterst verklig.
Så blir Knut inbjuden till en litteraturfestival i Lillehammer. Det är i sista sekunden och han är helt säker på att han kallats in som ersättare för någon annan, men han tackar ändå ja. Grattis hotell och biljetter till mat och dryck lockar. Det som inte lockar lika mycket är sällskapet i det panelsamtal han ska delta i. Den ena av författarna är en ung kvinna som skrivit ganska avslöjande och vasst om Knut i en självbiografisk bok och den andre är hans före detta frus nye man. Ändå tackar Knut ja till uppdraget och drar till Lillehammer tillsammans med sin vän och granne Frank.
Nina Lykke bjuder på en fantastisk beskrivning av den norska kulturvärlden, som verkar vara en ännu mindre ankdamm än den svenska. Jag tycker verkligen om Knut, som med alla sina brister är djupt mänsklig och nästan rörande. Skratten fastnar i halsen ibland, men jag skrattar massor och vrider mig ibland i plågor över hur pinsamt allt är. Det här är en riktigt, riktigt bra bok som ger den bespottade kulturmannen upprättelse. Nästan i alla fall.
Om boken
Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke, Wahlström & Widstrand, (2023), 280 sidor
då får jag väl ta itu ordentligt med den här. har försökt en gång, men det gick inte så bra.
Jag tror att Knut är en person att älska eller hata. I verkligheten hade jag inte ens klarat 5 min med honom, men som romanfigur är han fantastisk.