Club Zero

Club Zero är en film av den österrikiska regissören Jessica Hausner och en av de mest obehagliga filmer jag sett på mycket länge. På ytan har den många likheter med klassikern The Wave, då en lärare får elever att göra precis vad hen vill, trots att det för oss andra verkar helt orimligt. Skillnaden är att det inte handlar om ett experiment i Club Zero, utan om en lärare som verkligen har en minst sagt annorlunda övertygelse.

Ms Novak blir anställd som lärare i näringslära på en prestigefull, brittisk privatskola och börjar undervisa en liten grupp elever i vad hon kallar ”conscious eating”. Tanken är att man ska äta långsamt och medvetet, istället för att vräka i sig mat utan eftertanken. Resultatet blir då att du äter mindre och mår bättre. Eleverna i gruppen har alla olika anledningar till att de valt kursen, som att de vill äta bättre för miljön eller bli hälsosammare. Ms Novaks budskap eskalerar dock snabbt och snart börjar hon propagera för ”mono-eating”, att bara äta en sak och då gärna grönsaker. Därefter uppmanar hon sina elever att äta allt mindre, för att må bättre. Hon menar att det går att leva helt utan mat, men att kapitalismens mäktiga personer inte vill kännas vid det. De få som lyckas leva utan att äta kan bli medlemmar i den exklusiva Club Zero.

Gruppens kärntrupp blir allt mer övertygade om att Ms Novak har rätt och får ett, minst sagt, udda förhållande till mat. Självklart kommer reaktioner från några föräldrar, men det finns också föräldrar som själva helst hade velat sluta äta och sådana som befinner sig så långt borta att de har absolut noll koll på sina barns liv och definitivt inte vad de äter. Klart är att mat påverkar oss alla, antingen för att vi umgås genom att äta tillsammans, visar kärlek med ett hemlagat mål mat eller undviker onyttigheter tillsammans. Lika tydligt är det att de elever som mest påverkas av Ms Novak verkligen behöver den gemenskap som gruppen ger.

Club Zero är riktigt bra, men också väldigt, väldigt obehaglig att se. Det är lågmält och finstämt, men samtidigt skruvat och riktigt spännande. Om jag inte trodde att filmen hade kunnat trigga personer som själva har ett komplicerat förhållande till mat, hade jag gärna visat och diskuterat den i skolan. Precis som i The Wave visas tydligt hur en karismatisk ledare kan få människor att tro på nästan vad som helst. Jag som är otroligt skeptisk till dieter blir dessutom väldigt provocerad. Vårt förhållande till mat är långt ifrån okomplicerat och kanske ännu mer så för unga människor som längtar efter tydliga förebilder.

---