Red Island, eller L’île rouge som den heter på originalspråk, är en film av den franske regissören Robin Campillo. Året är 1970 och vi får följa med till en fransk militärbas på Madagaskar. Även om landet blev självständigt från Frankrike 1960, finns soldater fortfarande på plats. Huvudpersonen Thomas är tio år och har självklart ett barns syn på livet. I filmen ser vi vissa scener genom hans ögon och vi får också följa superhjälten Fantômette, som på samma gång är en fiktiv figur och Thomas alter ego. Det är när vi får barnets blick på skeendet som filmen lyfter. När berättelsen lämnar barnet och låter de vuxna berätta, försvinner det som gör Red Island speciell.
Inledningsvis verkar Thomas familj leva ett semesterlikt liv. Det är varmt och trivsamt. Middagar intas utomhus även runt jul och miljön är spännande. Snart förstår vi dock att den fina och familjära fasaden döljer en massa saker. Föräldrarnas äktenskap är långt ifrån harmoniskt och en kollega till pappan byter ut sin fru mot en kvinna ur lokalbefolkningen. Eftersom den perfekta ytan är viktig, tar de ansvariga på basen hand om den senare. Här blir det tydligt att pojken inte förstår, men inte heller vuxenperspektivet blir speciellt lyckat.
För mig blir Red Island för spretig och dessutom för långsam, för att jag riktigt ska uppskatta den. Det är intressant att få följa med till Madagaskar och rent historiskt funkar berättelsen. Även som barndomsskildring är den helt okej, men det finns för många trådar och Campillo lyckas inte riktigt skapa en helhet. Inte dåligt, men inte heller speciellt bra, blir mitt betyg.
