I boken/filmen/tv-serien En dag träffar vi Emma och Dexter samma dag varje år under totalt 20 år. Idag är det makens och min dag. För 27 år sedan blev vi ihop och eftersom jag har dålig koll på vad vi gjort just den dagen varje år, bjuder jag på andra viktiga dagar i vårt liv.
18 februari 1997: Några dagar tidigare hade vi gått hem i spöregn tillsammans från stan till Majorna, men just den här kvällen frågade blivande maken om någon i gänget runt pedagogspexet ville gå med på en gitarrkonsert som hans kompis anordnat i Hagakyrkan. Självklart ville jag det och efter den promenerade vi i regn igen.
18 augusti 1998: Förlovningsdag och svärfar ringde och berättade att han ramlat av stolen när en kollega visade honom annonsen. Vi hade redan bott ihop i nästan ett år och tyckte inte alls att det gått speciellt snabbt, men visst hade det gjort det egentligen.
8 januari 1999 (typ): Jag började mitt första ”riktiga” lärarjobb och herr O hade redan jobbat en termin. Målet var att spara massor och sedan resa. Det var något jag inte backade på, en långresa skulle det bli och senare har min käre make berättat att han inledningsvis inte alls var speciellt sugen.
4 januari 2000 (typ): Jag hade säkert kunnat hitta ett exakt datum, men det var i början av januari i alla fall. Vi hade köpt jordens billigaste flygbiljetter med några stopp. Flygbolaget var Garuda Indonesia och efter alldeles för många byten landade vi i Sydney. Ett halvår var vi borta och det funkade faktiskt bra i princip hela tiden.
16 juni 2001: Dagen efter EU-kravallerna i Göteborg gifte vi oss. Hade vi gjort det idag skulle kyrkan bytts ut mot en annan plats, men det blev bra ändå. Några dagar senare reste vi till Mexiko på en resa som bara någon vecka tidigare avbokats av resebyrån. Kan hända att vi var rätt arga och lyckades få reguljära biljetter + hotell för samma pris.
1 november 2004: En resa till Paris och jag hade just hämtat mig från en galloperation. Det var också så att jag slutat vägra barn och helt osannolikt nog blev Storebror O till första månaden vi försökte. Jag har insett vilken otrolig tur vi hade.
15 juli 2005: Det här är Em och Dex dag, men mest av allt tillhör dagen Storebror O. Efter en ovanligt varm sommar, när jag suckat ordentligt över svullna fötter, ben, händer, armar – ja en svullen kropp, kom en pyttig liten bebis drygt tre veckor för tidigt. 2430 gram vägde han och var otroligt mager.
30 september 2005: Jag skulle aldrig ha barn och aldrig flytta från Göteborg. Aldrig visade sig vara kortare än jag trott och i slutet av september flyttade vi till Olstorp, drygt 2 mil från Göteborg och ännu längre från Majorna. Det var lite ensamt och jag tvingades lära mig köra bil ”på riktigt”, men det var ett bra beslut.
7 november 2006: Jag vet ju hur barn blir till, men att en ny liten skrutt skulle placera sig i magen ungefär sju månader efter den första tittat ut, hade ingen av oss räknat med. Lillebror O föddes 10 minuter i midnatt och missade således min morfars 80-årsdag. Jag var kanske inte jätteglad när maken försynt sa till mig att hålla emot för att ungen skulle födas efter midnatt.
17 oktober 2010 (typ): Svärföräldrarna funderade på att köpa lägenhet i Fuengirola och hela klanen åkte dit på semester för att fira svärmors 60-årsdag. På våren efter köpte de sin lägenhet och den har gjort att vi faktiskt kunnat komma i väg på semester, trots att vi under några år inte varit så mobila.
7 januari 2011: Vi drog till Thailand under sju veckor och var föräldralediga där. Ett riktigt härligt beslut och jag är bra sugen på att lämna vardagen en rejäl stund igen. Barnen var löjligt små, har jag förstått i efterhand, men hängde på bra.
13 januari 2015: Min 40-årskris resulterade i ett tomtköp. Vi hade lovat Lillebror O att inte flytta för långt och så blev det. Det är kanske 600 meter mellan vårt gamla hus och det vi bor i nu. Vi bytte utbyggd sommarstuga mot nybygd villa, där sista rummet blir klart nästa vecka (om vi har tur).
18 februari 2017: Tjugo år sedan vi träffades och två katter har gjort familjen större. Eller tre egentligen, men vår första katt, Selma, dog på sommaren 2017 bara två år gammal. Istället fick Manya sällskap av den lite klumpiga, men snälla Moltas.
16 juni 2021: Tjugoårig bröllopsdag. Tänk vad åren går. Det var mitt under covid och jag hade just fått min första vaccinspruta. Inget stort firande alltså, men det blir det sällan.
15 juli 2023: Pyttebebisen O fyllde 18 år. Helt klart svårt att greppa. I vår tar han studenten och det ger mig nästan lika mycket åldersnoja som min stundande 50-årsdag.
Det har varit några tuffa år av många anledningar. Pappor som dött, barn som mått dåligt och stress som påverkat. Vi har dock drivit AB-familj framåt och det ska vi fortsätta att göra. Nu är ungarna på bra platser och stora nog att klara sig (ganska) bra själva. Vår tid är nu.
18 februari 2024: 27 år senare känns det som att vi kommit ut på andra sidan. Nu ska vi ”bara” fortsätta leva genom både vardag och äventyr. Kanske behöver vi mer av det sista. Vi firade lite i fredags med räkor, öl/bubbel och brädspel med ungarna. Det var fint det. Som Storebror O konstaterade när jag påpekade att 27 år i länge ”jo, det är 27 år.”
Vilken trevlig läsning, en liten sammanfattning av ditt vuxna liv med man och barn, resor och jobb, hem och hus och allt som hör livet till. Lycka och välgång framöver önskar jag er
Tack Paula! De små sakerna är svårare att sätta datum på.
Vilken mysig läsning, först kom jag att tänka på den där skidresan till Saalbach när du hade allt annat än skidåkning i huvudet! När Kielfärjan anlände till Göteborg hade du fasen så bråttom hem till lägenheten på Såggatan! Och så bra det blev!! Grattis till de 27 åren och hoppas det blir många, många fler! Puss och kram från mamma/ svärmor/mormor!