Eftersom jag bor nära Hemsjö och under en period körde förbi det lilla samhället väldigt ofta, läste jag boken Tillbaka till Hemsjö av Maria Wensund. Huvudpersonen Bodil lever ensam med sin hund Bosse. De är båda till åren komna och när Bodil får reda på att Bosse är svårt sjuk, bestämmer hon sig för att de två ska ha en sista, fin sommar. Hon lämnar lägenheten i stan och beger sig till barndomshemmet, tillika pensionatet, i Hemsjö. Där hyr hon ett rum och låter nostalgin flöda över henne.
Pensionatet drivs av Vera och hennes man Oscar. Där arbetar bland annat Amanda och hon är bokens andra berättare. Även hon är mycket ensam sedan hennes vuxna dotter brutit kontakten med henne. Jobbet på pensionatet ger henne ett sammanhang och hon trivs, trots mindre charmiga gäster som Bodil är inledningsvis. Snart närmar sig de två kvinnorna varandra och får någon slags relation. Att kalla det vänskap är kanske att överdriva, de har båda rätt svårt för det sociala, men på något sätt börjar de ändå bry sig om varandra.
Ensamheten som Bodil känner på ålderns höst är fint beskriven i bokens inledning. Wensund låter henne stryka namn efter namn i sin telefonbok och det är när hon inser att hon aldrig fyller i sin snart tomma bok, som hon vänder åter till Hemsjö. Egentligen är det oklart hur hennes liv ska förändras till det bättre där, men långsamt, långsamt lyckas den rätt buttra och tvära damen hitta någon slags gemenskap. Jag tycker om att följa Bodil och de andra på pensionatet, för trots att det ibland blir lite smörigt så håller sig Maria Wensund på rätt sida gränsen.
Det ska bli fler böcker om pensionatet och andra boken som heter Livet går vidare kommer redan i april., vilket är anledningen till att jag äntligen fick tummen ur att läsa Tillbaka till Hemsjö. Det är också så att äkta paret Colin Nutley och Helena Bergström vill göra film av Maria Wensunds debutbok och jag kan tänka mig att det kan bli en riktigt charmig sommarfilm. Jag läser vidare i serien, trots att jag är lite sur på vissa saker som hände karaktärerna i Tillbaka till Hemsjö. Det är sommar igen när vi träffar dem för andra gången och det är väl då som pensionatet är som trevligast att besöka. Det såg i alla fall rätt dött ut i Hemsjö när jag åkte förbi där för några veckor sedan.
Om boken
Tillbaka till Hemsjö av Maria Wensund, Bokförlaget Polaris, (2023), 416 sidor