Norskt för Sverige i Eurovision, alltså …

Jo, jag blev glad av finalen och jag tyckte faktiskt att låtarna funkade bättre än jag trott innan. Oväntat kul var det att se Cazzi Opeia och Medina, som dessutom gick oväntat bra. Det var riktigt kul, tycker jag. Jag konstaterade också Jay Smiths låt nästan är bra på riktigt, vilket för övrigt det bästa betyget en mellolåt kan få. Nu höll de som röstade inte med, vilket är som det brukar när jag gillar en låt på riktigt. Då är det tydligen ingen mellolåt. Liamoos låt är ingen jag hade valt att lyssna på annars, men det är ett riktigt snyggt nummer och framträdandet var favoriten ikväll. Detta även om jag får rejäla elevvibbar av Liamoo, vilket verkligen inte bara är negativt. Jag blev riktigt rörd av hur tagen han var av situationen. Rörd blev jag också av hur han talar om sin dotter och Dannys berättelse om sin son. De börjar bli stora de små sångarna. Dannys låt tycker jag faktiskt otippat mycket om, för även om det är lite slätstuket så finns det ett visst sväng. Den kan jag tänka mig att träna till framöver. Lägger till den till spellistan där Magnus Carlssons underskattade mellolåt Live forever redan finns.

Dotter är typiskt en artist jag hade önskat att jag gillat, men nja, hennes låt är tyvärr sådär. Däremot tycker jag att Liza Ajaxs nummer har vuxit. Magen också. Synd att hon fick så få röster av både juryn och tittarna. Jacqine bjöd på ett nummer som doftar Flashdance, men visst är det lite, lite tråkigt? Det är absolut ingen låt som kommer att sticka ut när Eurovision äntrar Malmö. Skönt att juryn och publiken höll med mig. Att Smash into pieces kom tre var ganska självklart egentligen, trots att de gick under radarn lite under omröstningen.

Att Marcus & Martinus ledde när de internationella jurygrupperna lagt sina röster var inte överraskande. Tråkigt, men väntat. Det är inget fel på de pigga grabbarna och inte på låten heller, men tråkigt och troligen kommer en massa andra låtar att vara ungefär likadana. Jag hoppades mer på Maria Sur, som tittarna inte gav speciellt många poäng och Liamoo som också fick få tittarröster. Å andra sidan var det inget snack om vilka som är de värdiga vinnarna. Marcus & Martinus vann både juryns och publikens röster och vem är jag då att gnälla över deras vinst.

Carina Berg, då? Jo, hon är en gammal favorit och jag tycker att hon gjorde en fin insats under finalen. Det har funkat bra även under deltävlingarna, Berg är proffsig, men ibland har det blivit lite krystat. I finalen var hon dock lysande. Björn Gustafsson skulle också kunnat bli krystad, men han kommer undan med mycket. Inte allt, men det mesta. Björnzone hade i alla fall ett av kvällens bästa bidrag. Kanske det bästa. En skandal att de inte fick vara med i den officiella tävlingen. Nej, nu är jag självklart inte allvarlig, men underhållande var det helt klart. På hög nivå! Och tänkt att vi fick höra kärlekssången till Carina Berg igen, om än i en mer uppdaterad och mogen version. Svaret från Berg själv var för övrigt kanon. Jag tycker också att Tina Mehrafzoon och Ronny Larsson funkat fint som kommentatorer.

1 reaktion på ”Norskt för Sverige i Eurovision, alltså …”

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen