I Boktolvan för 2024 finns den franska författaren Laetitia Colombani med på listan. Jag har länge tänkt läsa något av henne och nu har jag äntligen läst den omtalade Flätan som kom ut på svenska 2017. Det är en roman om tre kvinnor och om hår. En välskriven berättelse helt klart, men jag hade gärna velat veta mer om karaktärerna. Speciellt intressant är Smita, en kastlös kvinna som lever ett hårt liv i Indien. Även om kastsystemet inte erkänns av den författning som gällt sedan 1950 och därmed är förbjudet enligt lag, styr det fortfarande samhället om än i mindre grad bland medelklassen i städerna. K. R. Narayana från KeralaI var den första personen ur Dalitkastet som valt till president. Det skedde 1997 och borde vara ett bevis för kastsystemets död. I realiteten är dock miljontals daliter, som också kallas de oberörbara, diskriminerade och många av dem lever i extrem fattigdom.
Smita bor i ett litet samhälle och hennes arbete är att samla mänsklig avföring från latrinerna. Hon drömmer om ett bättre liv om inte för henne, så i alla fall för sin dottern. Dottern ska få börja skolan och det hoppas Smita ska leda till bättre möjligheter för henne att lämna det hemska liv som annars är hennes lott. Smitas man accepterar sitt öde mer än vad hans fru gör, men Smita kan inte låta bli att uppröras över alla orättvisor som drabbar henne och andra daliter.
Den andra kvinnan som berättelsen kretsar kring är Sarah, framstående advokat på en stor juristbyrå i Kanada. Hon bär på en hemlighet som hon inte vill ska avslöjas på jobbet, nämligen att hon har cancer. Eftersom hennes karriär är så otroligt betydelsefull vore det en katastrof om hennes chef på något sätt fick veta att hon kanske skulle behöva arbeta mindre under en period. Sarah gör allt i sin makt för att jobba på som vanligt, men det blir allt svårare.
I Italien arbetar Giulia på sin fars hårateljé belägen i Palermo. Där tillverkas de finaste peruker av äkta människohår. När Giulias far råkar ut för en olycka och inte kan arbeta, får hon ta över allt mer av ansvaret för företaget. Det är då hon märker att de är nära konkurs. Frågan är hur Giulia kan göra företaget lönsamt igen.
Dessa kvinnor befinner sig långt ifrån varandra, men deras öden flätas samman till en helhet. Det är en ganska fin berättelse, men mina förväntningar var nog lite för höga. Bra och välskrivet, men inte fantastiskt är mitt betyg. Samtidigt har Smita funnits i mina tankar sedan jag läste ut boken, vilket är ett bra betyg.
