Varje skola verka ha någon form av mattesatsning, med argumentet att matte är viktigt och eleverna tycker dessutom att det är svårt. Det är bara att snegla lite på de senaste PISA-undersökningarna för att se att så är fallet. Utan mattebetyg kommer de inte vidare i skolsystemet och så kan vi självklart inte ha det. Jag håller med om att satsningar i skolan är viktiga och visst är det sant att många elever idag har problem med ämnet. Vad som är precis lika sant är att unga idag tycker att det är svårt och jobbigt att läsa. Det är bara att snegla lite på de senaste PISA-undersökningarna för att se att så är fallet.
När det kommer till läsning lyser satsningarna dock ofta med sin frånvaro. Skolbibliotek är förvisso ett krav, men ett rum med böcker funkar utmärkt. Det går också utmärkt att anpassa bort läsningen och få verkar protestera mot det. Nu vill jag absolut inte ta hjälpmedel ifrån de elever som behöver dem, men de flesta barn kan lära sig läsa och de behöver få undervisning som lär dem att göra det. När de sedan lärt sig läsa behöver de undervisning som utmanar dem och får dem att vilja läsa mer. Den som läser bra känner nämligen oftare läslust och läser därför mer. Svenska elever läser sämre, det visar läsförståelsetester som t.ex. PISA-undersökningen och de tycker inte heller att det är roligt att läsa. Om Sverige faller gällande läsförståelse, är raset när det kommer till läslust ännu värre. På samma sätt som den som läser bra och tycker att det är roligt att läsa, tycker inte sällan den som läser sämre att det är jobbigt att läsa. Det blir en ond cirkel som måste brytas.
Läsningen påverkar elevers prestationer i alla ämnen, vilket borde få fler huvudmän och rektorer att vilja satsa massor på just läsning. Lärare i svenska borde få bättre förutsättningar att göra ett bra jobb, lärare i andra ämnen borde uppmanas att använda text mer och en arbetssituation som gör att de hinner genomföra det viktiga arbete, skolbibliotekarier borde anställas på löpande band. Det är inte enkelt att som lärare få elever att läsa, då ovana läsare naturligt nog känner motstånd mot att läsa. Läsning kräver ansträngning och det tar tid att bli en god läsare. Jag förstår att den lärare som undervisar i ämnen där läsning och skrivande inte är något som bedöms, faktiskt väljer bort skrift. Jag tycker inte att det är rätt, men jag tycker inte att det är speciellt märkligt. Viktigast idag är att eleverna får betyg, inte att de lär sig att läsa och skriva. När det gäller satsningar på läsning står budgeten över allt annat. Det verkar dessutom vara mer okej att lägga ut stöd i matte än i svenska.
Johanna Lindbäck skrev en mycket bra och lite sorglig debattartikel i DN i lördags, som fått den talande rubriken Vad gör vi när ingen kan läsa tillräckligt bra för att klara en högre utbildning? Texten är en replik på Lotta Olssons text från 16/3, där hon hävdar att ungdomar visst läser, men de läser på engelska. Det är sant att vissa unga läser mer, men tyvärr är det också så att väldigt många aldrig läser frivilligt och dessutom ökar skillnaderna mellan de som läser och de som inte gör det. Det finns också en könsskillnad, där flickor (liksom kvinnor) läser mer än pojkar och män. Precis som Lindbäck skriver är god läsförmåga en förutsättning för att klara högre studier. Då handlar det inte bara om läsförståelse, utan också om läshastighet. Att läsa korta texter och svara på läsförståelsefrågor klarar fortfarande ganska många elever, även om de blivit färre sedan jag började jobba som lärare för 25 år sedan, men att läsa en hel bok klarar betydligt färre. Läshastigheten och uthålligheten saknas. Lindbäck skriver ”Läsförmåga handlar nämligen inte bara om flyt och att veta vad orden betyder. Det handlar lika mycket om att kunna hålla på i tvåhundrafemtio sidor, och inte tappa orken efter första kapitlet.” Att läsa en roman med en gymnasieklass idag kräver sin lärare. Gemensamt arbete kring boken i fråga är en förutsättning och ju lättare det blir att få texter skrivna av AI, desto svårare är det att få elever att ägna åtskilliga timmar åt en bok. Lägg därtill att läsandet är i det närmaste marginaliserat i de kursplaner för svenska som vi just nu arbetar efter. Eleven ska ”läsa texter” men ingenstans står att dessa texter ska vara hela böcker. Teoretiskt skulle en elev kunna gå tolv år i skolan utan att läsa en enda roman.
Såväl läroplanen för grundskolan som gymnasiet beskriver i det inledande kapitlet skolans uppdrag att fostra demokratiska medborgare. För att du fullt ut ska kunna fungera i en demokrati måste du ha ett rejält ordförråd och en god läsförmåga. Mats Myrberg, professor emeritus i specialpedagogik, menar att det krävs ett ordförråd på ungefär 50 000 ord för att kunna förstå till exempel förstå samhällsinformation, myndighetstexter och hänga med i nyheter. Och nej, det är inte en siffra han tagit ur luften, det finns forskning som stödjer det. Vad som är än mer intressant är dock hur stor skillnad det är i ordförråd mellan en 17-åring som läser och en som inte gör det. Den förstnämnde når demokratimålet med råge, medan den senare kan ha ett så litet ordförråd som 17 000 ord. Du kan inte lyssna dig till ett utvecklat ordförråd. Klipp på youtube kan inte göra dig till en fullvärdig samhällsmedborgare. För det krävs tillgång till text och du behöver öva på att både läsa och skriva.
Nej, jag vill inte ha något nytt läslyft. Jag behöver inte lära mig hur jag ska få mina elever att bli bättre läsare. Jag behöver tid att själv läsa böcker och bland dem hitta titlar som kan passa just de elever jag har. Eleverna behöver långt tidigare än de möter mig på gymnasiet, ha tränat upp sin läsförmåga och fått stöttning av en speciallärare om de inte lyckats bli goda läsare. Vi behöver nya kursplaner i svenska där läsningen står i centrum. Vi behöver kursplaner i andra ämnen där skrift får ta större plats. Där det blir naturligt för eleverna att läsa och skriva. Vi behöver skolbibliotek med utbildade skolbibliotekarier. Vi behöver satsningar som ger möjligheter till författarbesök och annan inspiration som gör läsningen synlig. Först när böckerna finns i våra barn och ungas värld kommer de att få en chans att bli läsare. God läsförmåga är en förutsättning för att klara studierna bra och det inkluderar även mattestudier. Kanske är det läsning på schemat som gör att svenska 15-åringar presterar bättre i matte när nästa PISA-undersökning presenteras? Om inte annat så kommer det att förbättra resultaten gällande läsförståelse. För precis som Johanna Lindbäck skriver borde ungdomar bristande läsförmåga vara en kris för hela samhället. Att det inte är så gör mig precis lika livrädd som du, Johanna.
Väldigt bra och intressant inlägg!
Tack! Det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat.
Åh, det kändes som att du tog orden ur min mun! Så himla bra skrivet. Jag jobbar som gymnasielärare och kämpar med att få mina elever att vilja läsa och framför allt, som du nämnde, att orka läsa. Om jag kunde, och fick, skulle jag inte vilja något hellre än att arbeta med att öka läs- och skrivförmågan i vårt land. Hörde att regeringen att tillsatt ett nytt råd som ska ha som mål att Sverige ska vara ett läsande land – det är kanske det vi får sätta vår tilltro till 🙂
Tack för att du läste! Jo, rådet finns men är helt utan lärare och bibliotekarier om jag fattat det rätt. Det känns väl sådär kan jag tycka och dessutom konstigt att det görs ett nytt läsråd, när det skapades ett för bara drygt två år sedan. Hoppas att det kan bli förändring på riktigt den här gången. Önskar mig också kursplaner med mer fokus på läs- och skriförmåga.