Yellowface

Yellowface av R. F. Kuang utsågs till årets skönlitterära bok på Goodreads 2023 och den har väntat i min Kindle ett bra tag. Nu blev den äntligen läst och jag har funderat mycket över den den senaste tiden. Det är en mycket intressant berättelse, som lämpar sig väl att läsa i en Bokcirkel. Jag är helt säker på att jag tycker att boken är bra, men är långt ifrån färdigtänkt.

Huvudpersonen i Yellowface heter June Hayward och är författare. Ingen framgångsrik sådan dock. Debutromanen hon gav ut var långt ifrån en succé och uppföljaren visar sig vara riktigt svår att skriva. Hennes agent ligger på om att få ett nytt manus, men även om June skriver och skriver, så blir det aldrig speciellt bra. Hennes vän Athena Liu är däremot läsarnas älskling och hennes framgång stör June riktigt mycket. Visst är de vänner, men kanske ännu mer konkurrenter. Allt förändras när June är hemma hos Athena och ser henne kvävas till döds. Visst inser hon att det rätta hade varit att försöka rädda sin vän, men något hindrar henne. När ambulansen väl kommer fram är Athena redan död. Hennes senaste manus ska dock leva vidare, men då med en annan författare på omslaget. June hittar nämligen ett råmanus till en bok om kinesiska arbetare under första världskriget och snor det. Därefter ägnar hon en massa tid åt att efterforskningar och lägger till en massa till det manus som en gång var Athenas. När hon skickar det till sin agent blir han eld och lågor. Hon tar författarnamnet Juniper Song och kör på.

Författaren R. F. Kuang säger sig ha två skäl till att skriva Yellowface. Dels att hon upplever en råare ton i sociala medier, där det har blivit helt normaliserat att skriva hemska saker om andra. June får verkligen tåla en hel del och den delen av romanen sätter fokus på något viktigt. Det är som att vi glömt om att det är riktiga människor vi kommenterar och att de har känslor. Det andra Kuang vill lyfta fram är hur författares ursprung blivit mer och mer viktigt och att det talas om att den som skriver en bok måste ingå i ”rätt” kontext för att inte anklagas för att ”sno” någon annans historia. Jag kan verkligen hålla med om att diskussionen om ”tolkningsföreträde” har gått för långt och att romaner måste få skrivas oavsett vem författaren är. June snor ett manus, det är självklart inte rätt, men hon gör också en gedigen research. Om idén varit hennes från början borde hon helt klart ha fått skrivit om de kinesiska arbetarna, trots att hon själv inte har rötter i Kina.

Yellowface är riktigt bra. Den är välskriven, men inte onödigt komplicerad och väcker intressanta frågor utan att bli undervisande. Det är svårt att tycka om June, men inte lika svårt att förstå hennes agerande. Att bli känd författare var hennes dröm och även om hon stulit sin väns manus menar hon själv att hon ändrat det så mycket att det blivit hennes. I juni kommer Yellowface ut på svenska på Albert Bonniers Förlag, översatt av Julia Gillberg. Läs den då om inte förr.

---