Förbjudna böcker

Andra dagens första seminarium på Litteralund, blev för min del Förbjudna böcker med Lovisa Olai, svenska PEN, Mia Dahlqvist, Dawit Isaak-biblioteket och Hanna Ottersten, Barnens bokhandel, modererat av Anna Hjerpe. Olai inleder med att berätta om Sveriges första Banned Books Week Sverige som genomfördes i höstas. Även om Sverige förbjuder få böcker, så börjar röster höras för att vissa böcker ska få mindre uppmärksamhet. Ofta är argumentet att barn ska skyddas från sådant som anses olämpligt. Olai lyfter bland annat Luleå Stadsbiblioteks arrangemang och Anna Hjerpe tar upp organisationen ICORN som arbetar för att skydda utsatta kulturutövare. Organisationen inkluderades i arbetet under Banned Books Week Sverige, bland annat i Luleå och Växjö.

Dawit Isaak-biblioteket i Malmö samlar på förbjuda böcker och arbetar med detta året om. Där går det att låna förbjudna böcker och skolor kan ta med elever dit för utbildning. Barn- och ungdomslitteratur står i centrum under årets Banned Books Week Sverige och som lärare känns det som något jag borde ta upp mer och oftare. I USA har Banned Books Week anordnats sedan 1982 och där är problemet mycket större. Speciellt på skolbiblioteken är det svårt att få tillgång till vissa böcker och en av författarna vars böcker förbjudits är förra årets ALMA-pristagare Laurie Halse Anderson.

På Dawit Isaak-biblioteket finns böcker från olika länder och vissa är tryckt i andra länder än där författaren och även läsarna finns. Det gäller till exempel i Iran. I varje bok finns en lapp som informerar om varför böckerna är förbjudna. Vanliga ämnen som böckerna innehåller är sex, droger och hbtq-frågor. Ett lite ”lustigt” exempel är George Orwells 1984 som förbjöds i Sovjetunionen för att den är anti-kommunistisk och i delar av USA för att den är pro-kommunistisk.

När Ottersten skyltade med förbjudna böcker gav det upphov till många samtal. Ofta ser vi det här med förbjudna böcker som något som sker i USA och de är ju ”lite tokiga”, men kopplar kanske inte det till diskussionen om dragqueens som högläser bibliotek. Här i Sverige behöver böcker följa lagen och det finns en logik i att länder som förbjuder homosexualitet också förbjuder böcker, säger Ottersten, men vissa förbud går inte ens att förstå varför de behövs. Som exempel ger hon Harry Potter, som förbjudits för att den innehåller trolldom eller Rödluvan för att flickan bär på en flaska vin. I USA handlar det inte om statlig censur, utan oftast om att föräldraföreningar ställer krav på att böcker ska förbjudas. Det påverkar faktiskt även oss här, säger Olai, det kan leda till att utsatta författare slutar skriva om kontroversiella ämnen och då får inte vi heller läsa sådana böcker.

Dahlqvist lyfter det faktum att kontroll av litteratur är en del av länders antidemokratiska utveckling. I USA är det kanske extra tydligt, då utvecklingen går väldigt snabbt. När böcker som The Hate U give eller Heartstopper förbjuds, osynliggörs också de människor som boken handlar om. Olai berättar om att just Heartstopper förbjudits eller försetts med varningstexter i många delar av världen. Det handlar ofta om att böckerna ses som farliga för barn. Märkligt nog är det just böcker som förbjuds, trots att allt går att ta reda på via sociala medier. I USA har även musiker fått det svårare att få ut sina verk och fler kulturutövare drabbas. Anna Hjerpe påminner oss om att utvecklingen i världen går från demokrati, snarare än tvärtom och antalet demokratiska stater i världen är nu nere på 1989 års nivå.

Lovisa Olai tar upp ett svenskt exempel där föräldrar protesterat mot att deras barn läste Christina Wahldéns bok Kort kjol och där resultatet blev att rektorn plockade bort boken från undervisningen. Just Kort kjol är nog den enda bok som föräldrar, eller egentligen ett föräldrapar, protesterat emot. Jag fick ett långt brev som inkluderade en rad bibelord och ett konstaterande att jag gick djävulens ärenden genom att tvinga min elever att läsa boken i fråga. Olai har fler exempel och det är tydligt att utvecklingen inte bara går åt fel håll långt borta, utan även här hemma. Det är viktigt att vi förstår att förbud kan se ut på olika sätt och att hot mot bibliotek eller enskilda lärare är en del av rörelsen som vill förbjuda böcker. Allt handlar verkligen inte om statliga förbud, men utvecklingen sker i små steg och vi behöver uppmärksamma varje sådant. En person i publiken gör oss uppmärksamma på organisationen Vi tillsammans och deras hemsida är helt klart skrämmande. De säger sig vilja arbeta emot ”Skolverkets sexualisering av barn” och på sidan framgår också att de (självklart) är emot att dragqueens läser böcker för barn, men också vaccin mot till exempel covid, då de arbetar för en ”naturlig hälsa”. Skrämmande är bara förnamnet.

I höst genomförs Banned Books Week Sverige 7-13 oktober. Den amerikanska motsvarigheten får av stapeln i slutet av september, men krockar med såväl Bokmässan som en stor PEN-kongress, men som Ottersten säger är det väl utmärkt att uppmärksamma veckan på Bokmässan och sedan köra i tre veckor.