Om första säsongen handlade mest om huruvida Bertha Russell skulle accepteras i New Yorks societet, handlar den andra bland annat om två betydelsefulla byggnader, The Metropolitan Opera House och Brooklyn Bridge. Paret Russel är självklart inblandade i båda och även om just den delen inte är sann, bygger en del i serien på verkliga händelser. Kanske är det berättelsen om Brooklyn Bridge som fascinerar mig mest, trots att den får mindre plats i serien. Som jag har googlat.
När första säsongen avslutades hade Marian Brook, som får ses som seriens huvudperson, just blivit övergiven av den hon trodde skulle bli hennes man. Pengar visade sig vara viktigare för honom än allt annat. Att gifta sig med rätt person är viktigt och även Marians kusin Oscar Van Rhijn hoppas att ett lyckat parti ska lösa de problem han har i sitt liv. Även Larry Russel söker kärleken och finner den i form av en kvinna som modern har svårt att acceptera. Lyckan kommer och lyckan går, det är ett tydligt tema i andra säsongen och ibland tycker jag nästan att serieskaparen Julian Fellowes är lite väl hård mot sina karaktärer.
Fellowes är duktig på att skriva manus som låter flera personer stå i centrum, utan att det för den delen blir det minsta rörigt. Liksom i Downton Abbey får både de rika och deras tjänstefolk stå i centrum. I säsong två lyfta också arbetarnas situation mer, vilket tillför ännu ett perspektiv. Mest tycker jag trots allt om Marian och jag önskar henne en trevlig tredje säsong, för en sådan ska det bli. Serien förnyades bara några dagar efter att den andra säsongen slutade sändas. Jag kan tänka mig att konflikterna mellan de som har väldigt mycket pengar och de som arbetar hårt utan att för den skull få ett bra liv, kommer att öka framöver. Kvinnors, arbetares och afroamerikaners rättigheter kommer att kämpas för och samhället kommer att förändras. Många förändringar kan troligen ingen av karaktärerna ens drömma om.
