Veckans kulturfråga v.17 2024

Igår var det världsbokdagen och jag publicerade en lista med 100 svenska klassiker för alla åldrar. En lista som jag filat på ett tag, men som säkert kan komma att revideras. Jag har till exempel redan tagit bort en titel av en författare som fått med två, för att få plats med en författare som borde funnits med från början. I denna lista med klassiker finns inga böcker från 2000-talet med, då jag helt enkelt satte gränsen vid böcker publicerade 1999. Självklart har det kommit många bra böcker de senaste 24 åren och idag vill jag lägga fokus på dem.

Jag hittade en gammal lista med 100 böcker från 2000-talet och även om den är några år gammal och behöver revideras, är den något att utgå ifrån.

Never let me go av Kazuo Ishiguro från 2005 är väl kanske redan en slags klassiker och med tanke på att Ishiguro fått Nobelpriset i litteratur lär hans böcker leva vidare. Nina Bouraoui har inte fått Nobelpriset (ännu) men hon är en författare som jag önskar att fler kände till och läste. Nu är det kanske Annie Ernaux som blir den som får representera den franskspråkiga autofiktionen, men Kärlekens geografi av Nina Bouraoui från 2010 och Pojkflickan från 2004 är minst lika bra som Ernauxs böcker.

Svenska moderna klassiker då? Jo, Jonas Hassen Khemiri känns som en herre vars böcker kommer att leva vidare. Min favorit är Allt jag inte minns från 2015. En annan författare vars verk jag hoppas lever kvar länge är Therese Bohman, som jag tycker är lite underskattad. Debuten Den drunknade från 2010 är något av det bästa jag läst.

6 reaktioner på ”Veckans kulturfråga v.17 2024”

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen