När jag lyssnade på Johan Rundberg på LitteraLund insåg jag att jag inte läst hans Totalvägra. Det har jag nu och det är jag glad över. Målet var att skriva en rolig bok om alzheimers och punkt, vilket självklart låter helt omöjligt, men Rundberg lyckas över förväntan. Kanske för att han fokuserar mer på punken än på alzheimern och det tror jag är ett bra drag.
Huvudpersonen Leo är tolv år och älskar musik. Mest av allt vill hon åka på musikkollo med sin kompis Kryckan, men det slumpar sig så att Kryckan får en plats, men inte Leo. Hur hon ska klara sig utan Kryckan är oklart och vad som är ännu värre är att den andra personen hon brukar hänga med, mormor Jackie, också försvinner om än bildligt. Leo märker hur Jackie glömmer saker och hon agerar märkligt. Under en misslyckad pizzalunch drar Leo helt enkelt i väg från Jackie och lämnar både henne och Kryckan. Hon är inte så bra på att hantera jobbiga saker, Leo.
Av en slump hamnar Leo i en replokal där punkbandet BULTSAX håller till. De förstår inte riktigt att Leo bara är tolv år, utan fokuserar på att hon verkar kunna spela gitarr. Snart har Leo fått ta platsen efter den ordinarie gitarristen som hoppat av efter ett gräl. Istället för musikkollo spelar hon alltså i ett band och en av låtarna de spelar är gjorda av det punkband som Jackie spelade i som ung.
Totalvägra handlar om vad som händer när du riskerar att förlora människor du tycker om. Det är också en bok om vikten av kommunikation med budskapet att det faktiskt inte är så fel att våga be om hjälp och att vara ärlig med sina känslor. Det är både väldigt roligt och rätt så sorgligt, samtidigt och bland det bästa jag läst för mellanåldern på mycket länge.
Om boken
Totalvägra av Johan Rundberg, (2023), Natur & Kultur, 180 sidor