Helgen tillbringades i Helsingborg med mina tre favoritgrabbar och på lördagen tog vi en tur till Louisiana. De två yngre av de tre var kanske inte jätteimponerade, men vi fick en fin dag och en god lunch. Som alltid bjuder Louisiana på varierade utställningar och två av dem tilltalade mig mer än de andra. Dels fastnade jag för Chaïm Soutines skeva konst, där husen tycks blåsa runt och porträtten visar något som rimligen är personens fulare jag. Jag hoppas verkligen att de som satt modell för Soutine visste vad de gav sig in på, annars kan nog reaktionerna varit minst sagt blandade. Alla stilleben på mat kändes dock lite överflödiga även för mig, men speciellt landskapsmålningarna fascinerade.
Den konstnär som jag tror var alla fyras favorit (hon kan ju i alla fall måla, som yngste sonen så diplomatiskt uttryckte sig) var Firelei Báez. Hennes målningar var gigantiska, färgglada och fascinerande. Mycket hår, mycket fjädrar och ben målade på kartor och andra geografiska dokument. Det koloniala arvet ifrågasattes på ett på samma gång subtilt och iögonfallande. Jag tyckte väldigt mycket om dem och blev riktigt berörd.
