Jag tycker verkligen om huvudpersonen Ingrid i Ninni Schulmans Siljanserie som inleddes med Som vi lekte. Då hade Ingrid just släppts ur fängelset och försökte få tillbaka kontakten med sin dotter som fosterhemsplacerats. Hon försöker också undvika sin före detta man, som mer än gärna vill hämnas på henne. Rädslan för honom gör att hon nu lever på hemlig ort och dessutom har hon lagt ner sin spaningsbyrå. Den enda hon har kontakt med är
I Käraste Lena kallas Benny, en av Ingrids före detta kollegor, till en släktgård där en ung kvinna hängt sig. Lena, som kvinnan heter, är ganska nybliven änka och bor kvar i det hus på gården som hon delat med sin man. I de andra bor makens släktingar. Polisen konstaterar att rör sig om ett självmord och vill lägga ner fallet, men Lenas föräldrar är säkra på att deras dotter aldrig skulle ta sitt liv. Ingrid tar trots sin tvekan på sig att utreda fallet och hittar ganska snart märkliga saker i Lenas hem.
Vi får ta del av två berättelser. En i nutid där Ingrid försöker komma på vad som hänt Lena och en där vi steg får steg får följa Lena under en tid före hennes död. Tyvärr tappas berättelsen om Lena bort lite i slutet, men den om Ingrid slutar på ett riktigt spännande sätt som får vi mig att längta efter nästa bok. Käraste Lena är bra, kanske inte lika bra som Som vi lekte gällande själva fallet, men berättelsen om Ingrid växer. Jag tycker också om både miljö och tid, som ger två extra dimensioner. Visserligen börjar det gå inflation i böcker som utspelar sig på 80-talet, men Schulman beskriver tidsandan väl.
Om boken
Käraste Lena av Ninni Schulman, Bazar, (2024), 403 sidor