Veckans kulturfråga v.21 2024

Igår delades The International Booker Prize för 2024 ut. Ett pris för böcker översatta till engelska och utgivna i Storbritannien eller på Irland. Bland de sex titlarna på den korta listan fanns böcker översatta från spanska, tyska, koreanska, holländska, portugisiska och svenska. När vinnare skulle presenteras talade juryns ordförande Eleanor Wachtel om hur böckerna och därmed även översättarna, kommer att förändra livet för läsarna. Hon talar om hur översättare öppnar världen för läsarna och skapar en läsargemenskap som når runt vår jord.

Årets vinnarbok heter Kairos och är skriven av den tyska författaren Jenny Erpenbeck och gavs ut i hemlandet 2021. Boken är översatt till engelska av Michael Hofmann och till svenska av Ulrika Wallenström. Den svenska översättningen gavs ut av Albert Bonniers Förlag i november 2022. Erpenbeck är en författare jag länge tänkt läsa något av och Kairos som utspelar sig i Östberlin i mitten av 80-talet, låter som en bok som kan passa mig.

Förra året vann Georgi Gospodinov och hans översättare Angela Rodel priset för boken Time shelter, som nyss kommit på svenska med titeln Tidstillflykt, översatt från bulgariska av Hanna Sandborgh och utgiven av Erzatz förlag. Jag har den på min sommarläslista, men hade inte kunnat läsa boken om det inte vore för bra översättare. Veckans kulturfråga handlar om dem och återknyter på ett sätt till kulturfrågan från v.15 om vilka språk vi läser på.

Vilka läsupplevelser hade du missat utan bra översättare?

Det korta svaret är ”väldigt många” men jag har några exempel på böcker som jag är otroligt glad över att jag fått chansen att läsa. Dels är jag tacksam över att det finns översättare, men också förlag som ger ut böcker som kanske inte alltid når en bred publik. En författare jag aldrig kunnat läsa något av, då han skriver på japanska, är Haruki Murakami och även om jag inte är ett så stort fan att jag slänger mig över hans nya böcker, uppskattar jag dem jag läst. Favoriten är nog Kafka på stranden , men jag tycker också mycket om Den färglöse Herr Tazaki och Norwegian Wood. Alla tre är översatta av Eiko och Yukiko Duke.

Jag uppskattar ofta böcker skrivna av franskspråkiga författare och utan översättare hade jag inte kunnat läsa böcker av mina stora favoriter Abdellah Taïa, Nina Bouraoui, Annie Ernaux och Delphine de Vigan. Det finns många fler författare som skriver på franska vars böcker jag tycker mycket om och är glad att jag fått möjlighet att läsa. Grégoire Delacourt är en sådan och jag blev glad när jag läste att Sekwa ska ge ut en ny bok av honom i höst.

Litteratur öppnar nya världar och när jag läste Stål av Silvia Avallone (översatt av Johanna Hedenberg) upptäckte jag ett Italien långt ifrån turistområdena och jag har uppskattat flera av hennes böcker som jag läst därefter. Även Elena Ferrante skriver på italienska, ett språk jag inte behärskar.

Jag hade kunnat fortsätta med långt fler titlar, men slutar här. Det är dock lätt att konstatera att min läsning vore mycket tråkigare utan översättare.