Eva är inbiten singel, men ändå lite sugen på att få ett barn. Hennes bästa vän Josephine har två och dessutom en man sedan länge. Även om Eva absolut inte vill byta liv med Josefine önskar hon sig någon slags familj. Hon reser därför till Danmark för att hitta en passande spermadonator och sedan bli gravid. Allt ska vara anonymt självklart. Eller, så tänker hon i alla fall inledningsvis. Sedan kommer alla nojor och hon bestämmer sig för en öppen donation. Som om det inte vore nog söker hon sedan upp donatorn för att vara riktigt säker på att hans gener är tillräckligt bra. Självklart berättar hon inte vem hon är. De ska ju ändå aldrig ses igen. Tror hon. Det är bara det att Mads, som donatorn heter, helt plötsligt dyker upp i Stockholm. Eva har ett ovanligt efternamn och är lätt att hitta. Hon är däremot inte alls intresserad av ett förhållande, men ändå väldigt svårt att stå emot den trevlige dansken. De inleder något som absolut inte är något allvarligt, i alla fall intalar sig Eva det, men trots att hon försöker är det svårt att tygla känslorna.
Allt och Eva följer förhållandet mellan Eva och Mads, men vi får också lära känna andra viktiga personer i hennes liv. Varje avsnitt ägnas åt en person och efter det inledande avsnittet när vi får lära känna Eva möter vi James, hennes bästa vän som är gay och rädd för kärleken, mamma Inger (fantastiskt spelad av Sissela Kyle) som lever ensam och är väldigt ensam. Josefine och hennes man Nils får varsitt avsnitt och slutligen är det Mads som får stå i centrum. Skådespelarinsatserna är överlag väldigt bra. Tuva Novotny spelar Eva och gör det så bra att jag nästan blir kär i henne och samtidigt vansinnigt irriterad. Ungefär likadant känner jag för Joachim Fjelstrup som spelar Mads. Han är lugn och trygg, men också irriterande principfast och låst. Bengt Braskered är charmig som den minst sagt neurotiska James och jag tycker också att Sanna Sundqvist och Jason Diakité funkar fint som äkta paret Josefine och Nils. Lite extra kul är det att Johan Hedenberg dyker upp som granne till Inger.
Mycket är alltså bra med Allt och Eva, men två saker stör. Dels är det musiken som jag sett många hylla, men gör mig helt tokig. Det är någon form av spejsad körsång som ska tonsätta berättelsen om Eva och de andra och jag tycker verkligen inte om det alls. Jag vänjer mig lite, men inledningsvis var jag tveksam till att se vidare. Det andra som stör mig är att serien bara har sex avsnitt. Sex bra sådana utan tvekan, men det måste väl bli fler? Miniserier i alla ära, men då måste det finnas ett tydligt slut. Nu blir det bara en lite för kort tv-seriesäsong, som dessutom avslutas innan den riktigt har börjat. Just detta går ju att lösa genom att spela in en andra säsong, men visst är det lite snålt med så få avsnitt när en serie ändå ska göras? Manuset av Johanna Runevad är riktigt bra och det finns en hel del att bygga vidare på, vilket även hon säger i en intervju. Kanske handlar de få avsnitten om Viaplays kassa ekonomi och jag hoppas att de ändå kan ge grönt ljus för en andra säsong om Eva och de andra.
