Rapport från en skurhink

Idag konfererar vi den moderna klassiker Rapport från en skurhink på Kulturkollo. Maja Ekelöf vann en manustävling och hennes dagbok gavs ut 1970. Det är en ärlig berättelse om ett liv som städerska och fembarnsmamma, där pengarna aldrig räcker. Parallellt med vad som händer i Ekelöfs liv får vi läsa hennes funderingar kring världsläget. Hon skriver om Vietnamkriget, om Mao och om ett Sverige där politiker verkar tycka mer om att debattera mot varandra än att skapa ett bättre och mer rättvist samhälle. Det är fascinerande att följa Ekelöfs längtan efter kunskap och bildning och hur hon prioriterar det framför mycket annat.

Egentligen vet jag inte vad jag hade förväntat mig av Ekelöfs bok, men klart är att det inte var vad jag fick. Rapport från en skurhink är vassare och mer tänkvärd än jag trodde att den skulle vara. Städningen är en del, utsattheten som ett tungt låglöneyrke innebär och tyvärr har situationen för Ekelöfs nutida kollegor inte blivit mycket bättre. Jag vet inte hur många gånger städningen upphandlats på min arbetsplats och det blir definitivt inte bättre varje gång, snarare tvärtom. Den bästa personalen finns som tur är kvar, de byter tröjor och arbetsgivare och får leda nya kollegor som inte känner till lokalerna. När jag började på skolan för 16 år sedan var städpersonalen anställda på samma sätt som lärarna och administrationen. Vi var kollegor på ett helt annat sätt och de som städade hade god koll på eleverna och spred en trygghet som inte kan mätas i pengar.

Jag är glad att jag äntligen fick tummen ur att läsa Rapport från en skurhink och trots att jag sällan läser biografier är jag faktiskt lite sugen på att läsa Nina van den Brinks augustprisvinnande Jag har torkat nog många golv: En biografi om Maja Ekelöf, för att få veta mer om denna fascinerande kvinna.

---