Med Belinda Carlisles röst i huvudet läser jag Christoffer Holsts senaste bok Himlen är en plats på jorden, en bok som verkligen maxar sommarkänslan. Vi får lära känna Mimmi som är nyskild och planerar en sommarsemester genom Europa med sin nya kärlek Hasse. Han är en husbil modell äldre och planen är att ta sig till Grekland med hjälp av honom. Väninnan Lena hade också behövt semester. De senaste åren har hon ägnat all tid åt dottern Lovisa som är deprimerad och sjukskriven efter en separation. Lena vet inte alls vem hon är längre, men när Mimmi bjuder med henne på resan från Östersund, genom Sverige och Europa tackar hon ja till att följa med en liten bit. Till Lovisa säger hon att Mimmi bjudit med henne till Jämtland och så drar de.
Så blir det så att Lena följer med hela vägen till Grekland. Hela tiden med ett rejält dåligt samvete för sin dotter. Vänskapen mellan Lena och Mimmi växer dock och de inser hur mycket de faktiskt gillar varandra. Slutsatsen de drar är att livet inte varken får eller ska sättas på paus, utan det ska levas och det ska levas rejält.
Christoffer Holsts styrka är karaktärerna och så även denna gång. Miljön finns där också, men helheten blir förvisso bra, men inte så briljant som det brukar vara när Holst bjuder på feelgood. Det blir lite styltigt och konstaterande ibland och humorn för stå tillbaka för mycket. Med det sagt har författaren en mycket hög lägstanivå och vi bjuds på reslust och hopp. Det är inte fy skam det.
Om boken
Himlen är en plats på jorden av Christoffer Holst, Lovereads, (2024), 256 sidor