Demon Copperhead

Demon Copperhead är en hyllad roman av Barbara Kingsolver, en författare som brukar få en rad priser. Så även för denna bok som tilldelades både Women’s Prize for Fiction och Pulitzerpriset 2023. När New York Times listade de 100 bästa böckerna från 2000-talet återfanns boken på plats 61, när läsarna fick säga sitt toppade den listan och Oprah älskar den. Min läsning blev dock något helt annat. Efter 50 sega sidor postade jag ett inlägg på Instagram och frågade om den blir bättre. Jag fick flera kommentarer om att detta var den bästa bok som flera hade läst förra året och fortsatte således att läsa. Jag läste hundra sidor och fastnade inte, 200 sidor och nej, inte min grej. I vanliga fall hade jag gett upp, men när jag nu har en massa lästid och verkligen kan ägna tid åt en bok som älskas av så många, av en författare jag verkligen vill läsa något av, bestämde jag mig för att fortsätta. Och ja, de hundra sista sidorna var helt okej, men det hade knappast behövts 650 sidor för att berätta historien om Demon Copperhead. Långt ifrån. Det är långsamt, mångordigt och större delen av boken, rätt segt. Kingsolvers roman är inspirerad av Charles Dickens David Copperfield, men saknar helt den humor som balanserar upp svärtan och gör att Dickens roman läsvärd.

Demon Copperfield heter egentligen Damon och efternamnet har han efter sin far, en far han aldrig träffar eftersom han hinner dö innan sonen föds. Istället växer han upp med sin mamma som är 18 när han föds och beroende av droger. De bor i en husvagn och bredvid dem finns familjen Peggott som ändå får symbolisera någon slags trygghet. Sonen Maggot blir Demons första och bästa vän. Så fortsätter eländet. Mamman träffar en man som är hemsk, förlorar vårdnaden på grund av drogmissbruk och Demon placeras hos på Creaky farm hos en man som inte ser sina fosterbarn som annat än en inkomstkälla och självklart arbetskraft. Demon får ett par vänner som visserligen kommer och går i hans liv, men ändå har betydelse. Tommy som en snäll och stabil vän och Fast forward som mer av ett orosmoment. Några stabila personer finns dock i Demons närhet, som paret Peggots dotter June, men han får ändå ofta klara sig själv. Det går sådär.

Egentligen är Demon en karaktär jag borde bry mig om och till viss del gör jag det. Det är bara det att beskrivningen av hans liv är så torr, så omständlig och så totalt nattsvart. Kingsolver låter honom berätta sin historia och visst blir jag berörd, men jag fångas aldrig riktigt. Demon längtar efter kärlek och kommer nära ett stabilt hem i alla fall en gång under sitt liv, men eländet tar alltid över. Inte ens när det är hyfsat bra finns det något hopp och det gör Demon Copperhead till en otroligt tung bok att läsa, där missbruket finns närvarande hela tiden. Författaren säger själv att hon ville skriva en bok som lyfter befolkningen i området Lee County, Virginia, i Appalachernas sydliga delar, där Demon och de andra bor, men jag tycker nog inte att hon lyckas med det. Det vi lär oss är att det är enormt svårt att vända ett liv som börjar i moll och att de misslyckanden som görs av ens föräldrar inte går att fly. Nu har jag i alla fall lyckats läsa ut en bok av Barbara Kingsolver, jag har försökt ett par gånger förut och kan konstatera att hennes sätt att skriva inte är min kopp te. Väldigt många andras dock, vilket gör att jag blir lite fundersam över vad det är jag missar. Det som irriterar mig en aning är att hon varit med på min boktolvelista sedan start, men i år tog jag bort henne från den. Typiskt.

---