Obehöriga äga ej tillträde är den tredje delen i Cecilia Klangs serie om det lilla brukssamhället Forshammar. Vi tas med till bruket där Tommy från Kan innehålla spår av Tommy Roos arbetar och får lära känna svetsaren Magnus Aronsson. Han har arbetat på Forshammarverket sedan han var tonåring och gillar när saker är som de alltid har varit. När den nya chefen Sara Johansson försöker tänka nytt och dessutom bestämmer att alla anställda ska träffa henne för ett samtal, blir han inte direkt överlycklig. Han vill inte utvecklas, inte förändras och idén om öppet hus är han helt emot, för att inte tala om förslaget att han ska ta emot en praktikant. Det får någon kollega göra istället.
Själv har Magnus fullt upp med annat. Han städar och fixar hemma, skottar snö så fort den nått marken om det så är mitt i natten, allt för att slippa oron och ångesten som gnager i honom. Han oroar sig för dottern Amanda som är gravid med en idiot till karl och dessutom bor i London, men mest av allt oroar han sig för att Susanne Åkesson på ICA ska förstå hans del i olyckan många år tidigare, då hennes pappa dog. Det är som att huvudet är fullt av tankar och han kan inte fungera normalt. Hans fru Mirja tycker att han är sur och arbetskamraterna kallar honom bitter. Så är det kanske, men mest av allt försöker han bara överleva.
Så slumpar det sig så att Jorma, som lovat att ta emot den där praktikanten, blir sjuk och Sara ber Magnus att ta över tills han kommer tillbaka. Han försöker säga nej, men det hjälper inte och snart har han en sur tonårstjej på halsen. Hon heter Juni Lee och hennes mamma Lizette Strömberg är okänd i hela Forshammar. Hon som blev gravid med en rockstjärna som tonåring och vars farbror introducerade anabola steroider i bygden. Familjen Strömberg har förstört mycket och med all säkerhet är Juni precis lika hopplös som de andra i familjen. Hennes mamma körde dessutom in i Magnus bil för bara några dagar sedan och är skyldig honom för självrisken. Magnus har inte bara en dålig dag eller ens en dålig vecka, utan snarare ett dåligt år. Om allt bara kunde vara som vanligt hade han kanske mått bättre.
Jag har tyckt om de andra böckerna i Cecilia Klangs serie och tycker att hon syr ihop trilogin fint med Obehöriga äga ej tillträde. Visst är det lite förutsägbart, men mest är det bara trevligt. Vardagstristessen får ta plats, det mesta lunkar på och storheten ligger i karaktärerna snarare än handlingen. Tillbakablickarna till Lizettes tonårstid är kanske lite onödiga, men skildringen av förhållandet mellan Magnus och Juni är briljant. Det är sällan vi får läsa om krisande medelåldersmän och Klangs beskrivning av Magnus är riktigt fin. Den gamla sortens man som har svårt att visa känslor och är dålig med ord, men som försöker bry sig om andra om än ibland mot sin egen vilja. Det är charmigt som bara den och jag rekommenderar verkligen den här trilogin. Tyvärr verkar den avslutas i och med Obehöriga äga ej tillträde, men här hoppas jag att författaren tänker om. Jag återvänder nämligen gärna till Forshammar.
Om boken
Obehöriga äga ej tillträde av Cecilia Klang, Bokförlaget Polaris, (2024), 352 sidor