Jag sökte efter en bok av en dansk författare till min litterära jordenruntresa och av en slump hittade jag Hellerupstrilogin av Lotte Kaa Andersen. Den inleds med Lyckliga gatan där vi får träffa några familjer som bor på en av Danmarks absolut finaste adressen. Boken inleds med en fest som Line ordnar för sin man Kristian. Hon älskar att ordna överdådiga fester och bjuda in det fina folket. Kristian är dock inte alls speciellt glad över festen. Familjeföretaget har stora ekonomiska problem och han vet inte hur han ska klara sig från konkurs. Att erkänna det är svårt och familjen lever långt över sina tillgångar.
Kaare är mäklare, en mycket framgångsrik sådan och bor tillsammans med sin fru Caroline och deras son. Hon är jurist och har specialiserat sig på att hjälpa kvinnor få ut så mycket som möjligt vid en skilsmässa. Deras äktenskap är mer praktiskt än lyckligt kan tyckas, men de bor fint, lever gott och fasaden är perfekt.
För Ask var det otroligt viktigt att bo just i Hellerup och på Hambros Allé som är den absolut finaste gatan. Han och frun Cille har egentligen inte alls råd att bo i området, men har hittat ett renoveringsobjekt som gett Ask adressen han drömt om. Att huset knappt går att bo i är ingenting han bryr sig jättemycket om, men Cille är inte helt imponerad och den kärva ekonomin tär på deras förhållande.
De tre familjerna har olika förutsättningar, men påverkas alla när ekonomin stannar av och de goda tiderna verkar vara över. Kristian oroar sig för företaget, Kaare får inte sålt lika många hus och för Ask och Cille blir det tydligt att de bor i ett hus som kanske inte är en så bra investering som de önskat. Lyckliga gatan är ganska charmig och jag gillar att följa karaktärerna. De är lite skeva och inte helt enkla att tycka om, vilket gör dem djupt mänskliga. Då boken slutar med en rejäl cliffhanger var jag tvungen att ge mig på andra delen i trilogin direkt.
Om boken
Lyckliga gatan av Lotte Kaa Andersen, Word Audio Publishing, (2022)
Pingback: Lyckliga gatan - Bokfeed
Pingback: Lyckliga gatan - Bloggfeed
Det låter som en bok som passar mig. Jag gillar när man får följa flera olika familjer i samma bok.
De turas om att berätta och det är ett grepp jag gillar också. Sedan är det väl kanske inte den bästa bok jag läst, men tillräckligt bra för att vara värd att läsa.
Pingback: Etthundra dagar – enligt O