Jag har mitt eget lilla återvändartema märker jag och en bok jag påbörjat flera gånger, men aldrig läst ut, har nu blivit omläst och utläst. Jag talar om Vegetarianen av Han Kang, en bok som är på samma gång lättläst och komplicerad och väldigt svår att beskriva. Boken kom ut 1997 i Sydkorea, i engelsk översättning 2015, en översättning som belönades med det internationella Bookerpriset 2016 och i svensk översättning 2017.
I Vegetarianen får vi träffa Yeong-hye, en gift kvinna som bor i Sydkorea med sin man. Boken är indelad i tre delar där först hennes man, därefter hennes svåger och slutligen hennes syster berättar om det som händer Yeong-hye, men hennes röst får vi aldrig höra. När Yeong-hyes man beskriver henne förstår vi snabbt att de inte har något särskilt lyckligt äktenskap. Han älskar henne inte, men irriterar sig inte heller på henne och det verkar räcka. När hon en dag bestämmer sig för att bli vegetarian förändras allt. Hennes beslut skapar stor oro och irritation inte bara hos hennes make, utan också hos resten av familjen. De försöker tvinga i henne mat och situationen blir ganska obehaglig.
Ännu mer obehagligt tycker jag att det blir när Yeong-hyes svåger tar över berättandet. Han är helt klart fascinerad av sin svägerska och deras relation är inte direkt sund. Den värld Han Kang beskriver är märklig och relationerna mellan karaktärerna skaver väldigt. Jag tycker om Vegetarianen, det gör jag, men det är en bok som väcker obehag och som är svår att ta sig igenom, trots att den är både tunn och lättläst. Det är en bok som är väldigt svår att beskriva. En bok som måste upplevas. Tidigare har jag läst Den vita boken av Han Kang och den tyckte jag mer om. Jag är dock glad att jag äntligen fick tummen ur att läsa färdigt Vegetarianen. Det är en bok som inte liknar någon annan.
Kanske den här boken blir en sån där som tankarna åker tillbaka till efter lång tid. Jag har vissa sådana böcker som jag inte direkt tyckte var superbra när jag läste dem, men sen kommer jag på mig själv att de verkligen gjort något avtryck ändå då jag åker tillbaka i tankarna. Då känner jag i efterhand att de var ju bättre än jag först trodde. Jag blir i alla fall nyfiken på den här°
Jo, men så kan det säkert bli. Mycket märklig, men också vacker på ett lite obehagligt sätt.
Åh jag trodde jag var den enda som tyckte den var obehaglig, mådde liksom lite illa av att läsa den men trodde det var ”mig det var fel på”. Hade (har) inte så många att diskutera upplevelsen med då! Intressant det där att en bok kan vara obehaglig och bra samtidigt. Hur är Han Kangs andra böcker i jämförelse? Jag har aldrig vågat prova henne igen…
Mycket obehaglig! Svågerns konstverk var nästan det värsta, men även sista delen där gränsen mellan verklighet och galenskap liksom suddas ut. Jag har bara läst Den vita boken och den är väldigt poetisk, mer som en samling dikter än en roman. Är lite nyfiken på hennes senaste och läser nog den härnäst.
Boken filmades 2009, vad jag förstår så skall filmen följa boken noga, men inte vara speciellt lyckad
Oj, vet inte om jag hade klarat av att se den. De bilder jag fick i huvudet var läskiga nog.
Jag håller helt med dig, det är en bok som är svår att beskriva, men som väcker känslor och tankar. Jag är glad att jag läste den, men jag är tveksam till om jag orkar läsa något mer av författaren.
Ska ge mig på hennes senaste tänker jag. Får se när det blir, nu är semestern snart över och då minskar lästiden.