Första säsongen av The Bear var bra och jag tyckte om att följa de anställda på smörgåsrestaurangen och personerna i deras liv. När säsong 2 börjar har restaurangen stängt och ska byggas om för att bli något helt annat. The Bear ska bli en lyxrestaurang med höga ambitioner och Carmy och Sydney tillåter sig att drömma. I de tio avsnitten får vi följa hur den nya restaurangen växer fram och hur personalen utvecklas för att kunna arbeta där. Varje avsnitt är som en egen liten berättelse där olika karaktärer står i centrum och resultatet är verkligen helt otroligt bra. Ångestframkallande, brutalt och vansinnigt jobbigt att se många, men också vackert, hoppfullt och ärligt.
Vi får följa med Tina på matlagningskurs där hon är klart äldst, åka med Marcus till Köpenhamn för att jobba på lyxrestaurang och lära sig allt om desserter och Sydney på en avsmakningsrunda på Chicagos bästa restauranger. Det bästa avsnittet av alla är kanske det där Richie praktiserar på en restaurang med flera stjärnor och börjar sin väg mot ett jobb han verkligen trivs med och dessutom visar sig vara riktigt bra på. Även Sugar blir en del av restaurangen och försöker se till att allt är klart i tid. Det är inget lätt uppdrag. Det mest brutala avsnittet i säsong 2 tar oss bakåt i tiden till en julmiddag från helvetet när Michael fortfarande lever och Richie är lyckligt gift. Så otroligt bra och så hemskt. Allt är dock långt ifrån nattsvart i seriens nutida avsnitt och Carmys relation med Claire, en barndomsvän som nu blir hans flickvän, är en fint inslag.
Den andra säsongen av The Bear är det bästa jag sett i tv-serieväg på väldigt länge, kanske någonsin. Manuset, skådespelarna och musiken skapar tillsammans en skev perfektion. Vi har sett den långsamt och verkligen tagit in varje avsnitt. Det behövs då det är omöjligt att orka med att se mer än ett avsnitt i taget rent känslomässigt. Nu tar vi en paus innan det är dags för säsong tre.
