Mira är musiker och hennes fiolspelande har alltid varit en stor del av livet. Även hennes mamma, som dog tidigt, var violinist. Vi får följa Mira i nutid, då hon arbetar som violinist i Radiosymfonikerna och drömmer om en fast tjänst och som ung då Mira hade sin mammas väninna som fiollärare. Då var hon förälskad i hockeyspelaren William och nu dyker han upp i publiken när hon spelar. Han har en kvinna med sig och Mira har ett passionerat förhållande med en framgångsrik violinist som turnerar runt världen.
Jag tycker mycket om den nutida berättelsen där musiken tar stor plats och där Mira spelar så mycket att hon börjar få fysiska problem. Lönnqvist beskriver trovärdigt och känslosamt hur mycket fiolspelandet betyder för henne och jag tycker väldigt mycket om att följa den vuxna Mira. Dåtidsberättelsen är jag inte lika förtjust i. Det är egentligen inga som helst fel på den, men jag tycker inte riktigt att den lyfter och jag förstår inte riktigt relationen mellan William och Mira. Mer intressant är hennes relation till sin pappa och sin fiollärare, men inte heller där får vi speciellt många detaljer.
De första gång jag såg dig är en lättläst och trevlig bok där musiken får stå i centrum. Jag hade gärna sett att författaren öst på ännu mer. Det är intressant att få blicka in i hur det är att spela i en symfoniorkester och där hade jag gärna stannat ännu mer. Berättelsen om Miras lånade fiol är också väldigt fin. Däremot har jag lite svårare för att fastna för de kärlekshistorier som skildras, både med William i dåtid och Alessandro i nutid. Nu finns det mycket annat som gör boken läsvärd, men jag hade önskat mer skildringar av känslor för att förstå Miras agerande.
Om boken
De första gång jag såg dig av Anna Lönnqvist, Norstedts förlag, (2024), 333 sidor