Veckans kulturfråga v.35 2024

Som introduktion har eleverna i de klasser som är nya för mig fått skriva en så kallad läsarbiografi. Det är en självbiografisk text som handlar om ens liv som läsare och vilka böcker som betytt mycket för en. Berättelsen sträcker sig från den tidiga högläsningen till gymnasiet där de nu befinner sig. Min fråga den här veckan fokuserar på barndomen.

Bland de böcker som någon annan läste för mig fanns böckerna om Emma och Totte av Gunilla Wolde, där Emma tvärtemot och Totte städar var favoriter. Jag drömde om att äta varm choklad med sked och dammsög upp en och annan strumpa. Även Lotta på Bråkmakargatan av Astrid Lindgren passade min personlighet och ett nattlinne fick ett litet klippt hål i sig.

En annan bok jag minns mycket väl är Karius och Baktus av Thorbjørn Egner om de två tandtrollen som bodde i Jans mun. Jag tyckte också om Egners böcker om Klas Klättermus och Folk och Rövare i Kamomilla stad.

Jag var inte gammal när jag läste Måns och Mari från vår till vinter av Kaj Beckman och den läste jag om för några år sedan. En typisk 70-talsbok, liksom Per, Ida och Minimum av Grethe Fagerström. Headerbilden visar ett hyllplan i min nostalgihylla där böcker för barn och unga står. Böckerna av Laura Ingalls Wilder, Martha Sandwall-Bergström och L. M. Montgomery läste jag om och om igen.

Listan kan göras väldigt mycket längre, men jag stannar här.

13 reaktioner på ”Veckans kulturfråga v.35 2024”

    1. Det är lurigt det där med att läsa om gamla favoriter, tycker jag. Risken finns att ett fint minne förstörs, men å andra sidan kan du också få ytterligare ett läsminne.

    1. Jag bar hem kassar från biblioteket och läste så mycket jag hann. En liten svacka blev det under högstadiet och gymnasiet, men sedan började jag läsa mycket igen.

    1. Läste mammas gamla böcker om Lotta av Merri Vik från B Wahlströms, med de klassiska röda ryggarna. Sedan köpte jag ett stort antal själv. Har ingen aning om var de är nu dock.

  1. När jag var barn läste jag gärna Ann på Grönkulla, böckerna om familjen Ingalls. Sen blev det också ett gäng Kittyböcker och böcker om hästar.

    1. Kitty fastnade jag aldrig för, men däremot läste jag några av min kusins böcker med gröna ryggar som hette typ ”Talande döskallens gåta” och annat läskigt. Jag var livrädd, men ville gärna imponera på honom.

  2. Pingback: Boknostalgi: Pickel och Kurri – enligt O

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen