Veckans kulturfråga v.36 2024

Sedan jag läste ut En av oss kommer dö ung av Astrid Billengren har jag nynnat på One of us is gonna die young med The Ark. Även om det inte är samma titel, använder jag mitt nynnande i veckans kulturfråga som handlar om böcker och musik.

Mhairi McFarlanes bok Don’t you forget about me är döpt efter en av mina favoritlåtar med Simple Minds, som också spelas i den gamla favoritfilmen The Breakfast Club. Bokens svenska titel är Det kommer aldrig vara över för mig, också en favoritlåt av Håkan Hellström.

Christoffer Holsts senaste bok Himlen är en plats på jorden måste ha fått titeln från Belinda Carlisles 80-talsklassiker Heaven is a place on earth. Helt säker är jag i alla fall på att Åke Edwardson inspirerades av nämnda låt när han skrev sin Himlen är en plats på jorden, då han berättade det på ett författarsamtal i Mariaplans Bokhandel när boken släpptes 2004. Båda författarna har skrivit andra böcker med musik i titel. Holsts debut heter Mitt hjärta går på och Edwardsons två böcker om Jonathan Wide, Till allt som varit dött och Gå ut min själ, kan kopplas till kända psalmer.

I Norwegian Wood av Haruki Murakami hör huvudpersonen låten av The Beatles och förflyttas i minnet tillbaka till ungdomen. En låtrad i texten har istället fått ge namn åt Susanna Hoffs roman This bird has flown. Tyvärr är titeln bättre än innehållet, så egentligen är det inget tips.

En klassisk bok och en nästan lika klassisk sång är Wuthering Hights, boken av Emily Brontë och låten av Kate Bush. Här handlar det ju inte om en författare som inspirerats av musik när hon namngav sin bok, utan om en boktitel som inspirerat en musiker. Bra bok, men kanske en ännu bättre låt.

6 reaktioner på ”Veckans kulturfråga v.36 2024”

  1. Pingback: Veckans kulturfråga v.36 2024 - Bokfeed

  2. Pingback: Veckans kulturfråga v.36 2024 - Bloggfeed

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen