Brotherless Night av V.V. Ganeshananthan tilldelades Women’s Prize for Fiction 2024 och det brukar vara en garanti för kvalitet, vilket även är fallet den här gången. Romanen utspelar sig på Sri Lanka under inbördeskriget på 1980-talet och vi får följa Sashi, en tonåring som bor i Jaffna och drömmer om att bli läkare. Berättelsen börjar i slutet när Sashi får ett meddelande från en person hon kände förr. En person som andra skulle kalla terrorist, men som var civil först. Kanske skulle någon kalla även henne för terrorist, men verkligheten är inte så svartvit som vi gärna vill göra den.
We were civilians first. You must understand: that word, terrorist, is too simple for the history we have lived – too simple for me, too simple for this man. How could one word be enough? But I am going to say it anyway, because it is the language you know, and it will help you understand who we were, what we were called, and who we have truly become. We become with this word. But I promise that you will come to see that it cannot contain everything that has happened.
Jag visste inte mycket om inbördeskriget på Sri Lanka, men visst hade jag hört talas om de tamilska tigrarna och visst är det så att terrorister är en rimlig etikett på dem. Vad jag inte visste, men borde ha insett, är att det handlar om imperialism och en kolonialmakt som påverkat situationen. När Sri Lanka var en del av brittiska Indien förflyttades många indiska tamiler dit för att arbeta inom teindustrin. Visserligen hade lankesiska tamiler bott på ön i tusentals år, men nu blev de fler. Efter självständigheten 1948, när landet fortfarande hette Ceylon, fick singaleserna som var den största folkgruppen, mer makt medan tamilerna diskriminerades som ett svar på att de tidigare favoriserats av britterna. Att en kolonialmakt favoriserar ett folk för att ”söndra och härska” var inte ovanligt och att det fick konsekvenser är egentligen inte konstigt. Steg för steg förändrades och begränsades livet för den tamilska minoriteten. Det blev förbjudet att tala såväl engelska som tamilska och de tvingade att lära sig singalesiska för att kunna fortsätta jobba för staten. Tamilerna ville ha en självständig stat i de norra och östra delarna av landet och kampen var inledningsvis fredlig. De protesterade dock genom att vägra lära ut singalesiska i skolorna och fortsatte istället livet på sitt språk. När det 1983 blev förbjudet att förespråka en delning av landet, blev situationen en annan. Det största tamilska partiet lämnade parlamentet och de tamilska tigrarna började föra en våldsam kamp för självständighet.
Det är 1981, två år tidigare, som berättelsen om Sashi och hennes familj börjar. Hon är då sexton år och lever ett lugnt liv i Jaffna med sina föräldrar och bröder. Niranjan är den äldste och han är snart färdig läkare. Dayalan kommer därefter och sedan Seelan som är ett år äldre än Sashi. Sashis dröm är att bli läkare och hon har just fått börja på samma skola som Seelan, en skola som tar emot flickor även i klasserna för högre studier. Där går också Seelans vän K. som även han drömmer om att studera till läkare. Han är ett år äldre än Sashi och hon ser upp till honom. Kanske är hon till och med lite förälskad. Det är dessa fyra, tre bröder och en vän som senare kallas terrorister, men som just nu bara är någons son, bror, vän eller älskade. De tamilska tigrarna värvar unga män till sin kamp och det påverkar Sashis familj rejält. Endast den yngre brodern Alan är för liten, men bara ett tag. Sashi befinner sig i Colombo när kriget bryter ut 1983. Hennes äldste bror Dayalan är också där och de bor hos sin mormor. Därefter är livet för alltid förändrat.
Jag tyckte mycket om Brotherless Night, men det är verkligen en bok som kräver koncentration. Mina begränsade kunskaper om Sri Lanka försvårade kanske läsningen, men det går också att läsa boken som en berättelse om vilket krig som helst, där alla tvingas välja sida och göra det de tror är rätt. Vi vet redan från början att Sashi kommer att fly till USA och att hon därmed överlevde kriget. Hur och när hon lämnade Sri Lanka vet vi däremot inte och det gör att berättelsen ändå blir spännande. Att V.V. Ganeshananthans bok översätts till svenska utgår jag ifrån, men jag hittar ingen information om det just nu. Det är en läsvärd bok med ett ovanligt och viktigt perspektiv på krig som jag rekommenderar varmt.
Om boken
Brotherless Night av V.V. Ganeshananthan, Penguin, (2024), 368 sidor
2 svar på “Brotherless night”