Längst in i skogen av Marie Hermanson är tredje delen av serien som inleds med Den stora utställningen. Vi får återigen träffa Överkonstapel Nils Gunnarsson och även Ellen spelar en framträdande roll. Hon är numera gift med Georg, men har lite svårt att hitta sin plats i det nya hemmet där hushållerskan Maggie utan tvekan är den som bestämmer. Vi träffar den under den kalla vintern 1926 då Nils utreder ett fall med en flicka som försvinner på det nyöppnade Naturhistoriska museet i Slottsskogen. Hon är där tillsammans med sina syskon och barnflickan Alice. Det är när Alice kommer till polisstationen med alla barnen som Nils ringer Ellen för att be om hjälp. Hon passar barnen under förhöret med Alice och följer sedan med dem hem.
Det är inte för spänningen jag läser Hermansons serie om Nils och Ellen, utan för miljön, tidsandan och karaktärerna. Längst in i skogen är en mycket mänsklig spänningsroman där staden Göteborg blir som en egen karaktär. Just Naturhistoriska museet var dessutom ett favorittillhåll för grabbarna O när de var små och Slottskogen har alltid varit en speciell plats för mig. Lite besviken är jag över att Ellen gift sig och jag är inte helt säker på att beslutet var rätt. Inte heller Ellen själv verkar helt övertygad. Nils däremot försöker gå vidare och försöker hitta en ny mening i livet. Han går ut och dansar i sin gamla kostym, för se onödiga utgifter är inte hans melodi. Det är därför han huttrar omkring i sin slitna överrock i den råa vinterkylan i väntan på nästa lön.
Om boken
Längst in i skogen av Marie Hermanson, Albert Bonniers förlag, (2024), 362 sidor