Min första programpunkt på årets Bokmässa blev ett samtal modererat av Lovisa Fhager Logothetis med Tricina Strong-Beebe som arbetar med skolbibliotek i USA, Jens Zingmark från Dawit Isaak-biblioteket i Malmö och Ida Ölmedal som just skrivit en bok om förbjudna böcker som heter Där man bränner böcker.
Dawit Isaak-biblioteket fokuserar på förbjudna böcker och köper då in dem på originalspråk, men de köper också in musik, film och annan kultur som är förbjuden.
I USA förbjuds fler och fler böcker och sedan 2020 har antalet förbjuden titlar ökat rejält, säger Strong-Beebe. Ofta handlar det om böcker om hbtq-personer, sexualitet eller ras. Ibland är det föräldrar som vill förhindra barn att läsa vissa böcker, men det kan också handla om andra grupper. Ölmedal har mer fokuserat på böcker för vuxna, men ser ändå att ett förbud mot böcker om en grupp, så förbjuder du också samma grupp att leva fritt. Strong-Beebe lyfter också vikten av representation och att fler människor kan spegla sig själva i litteraturen. Idag ges inte ens alla böcker ut, utan representationen minskar redan i utgivningen.
Fler länder förbjuder böcker, det verkar spridas även i Europa, säger Zingmark och nämner länder som Ungern där vissa böcker förbjudits i skolan och lärare som använder dem har blivit av med jobbet. Trenden är tyvärr att de demokratiska friheterna minskar i väldigt många länder, även här i Norden. Pressfriheten försämras till exempel, menar Zingmark. I USA skiljer det sig åt mellan stater, men i vissa stater är det svårt att få tillgång till böcker som till exempel lyfter mångkultur och sexualitet. Det påverkar skolorna och vilka böcker som elever får tillgång till.
Fhager Logothetis berättar om ett samtal hon haft med en norsk bibliotekarie som ansvarar för att distribuera böcker till skolelever. När de i år valde Jenter av Cathrine Sandmæl fick de stora reaktioner framför allt från kristna troende som reagerade på att boken handlar om kärlek mellan flickor.
Strong-Beene lever mitt i ett samhälle där förbjudna böcker är ett reellt problem. Att sociala medier har en påverkan är alla överens om och Strong-Beebe talar om vikten av att hat och hets mot minoriteter inte blir den ”enda” åsikten som accepteras. Extra viktigt är det att unga människor förstår hur viktigt det är med mänskliga rättigheter. Zingmark lyfter också det faktum att det finns lagar och konventioner som reglerar yttrandefrihet och enskilda personer borde inte kunna förbjud böcker. Strong-Beebe talar också om hur viktigt det är att fördomar inte finns inom bibliotekariegruppen, utan att alla sorters böcker köps in till skolbibliotek. I staten där hon arbetar finns lagar som stöttar den synen på litteratur, men så ser det inte ut överallt. Det kan vara en risk att som bibliotekarie i vissa stater att köpa in böcker som kan ses som kontroversiella.
Att politiker styr kultur mer är en realitet i Sverige, säger Zingmark och det har även påverkat biblioteken. Ett exempel är Drag Queen story hour, där jag verkligen håller med om att allt för många politiker gick över gränsen. Det gäller också ”vanliga” människor. Han talar också om vikten av att kartlägga förbud och begränsningar i Sverige, för de finns även här. Det handlar inte om att människor inte får kritisera utbudet på biblioteken, men det finns en gräns som, om den överträds, begränsar andras demokratiska rättigheter. Därför är det viktigt, säger Strong-Beebe, att bibliotekarier höjer sina röster och protesterar när minoriteter marginaliseras genom att böcker om dem förbjuds. Sedan är det självklart så att vissa böcker är olämpliga och innehåller otidsenliga ord eller perspektiv. Det handlar om relevans, säger Strong-Beebe och böcker som är relevanta behöver inte genomgå så kallad ”washing”. Att förlag förändrar till exempel språket inför en ny utgåva är inget problem, säger Zingmark, men det är ändå viktigt att ha kvar originalutgåvor för att inte glömma vår historia.