Den viktigaste romanen

Den viktigaste romanen är ett seminarium med Karolina Ramqvist, Johannes Anyuru, Ella-Maria Nutti och Stig Larsson, modererat av Ingrid Elam. Temat är böcker som varit betydelsefulla för deltagarna och utifrån det känns det extra kul med den bredd som finns bland dem, i alla fall på ytan.

De har alla valt en bok som varit viktig för deras författarskap. Ett svårt uppdrag att välja en bok och flera har, enligt Elam, försökt att få smyga in fler, men det har de inte fått.

Ella-Maria Nutti har valt I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Kanske läste hon den för tydligt, säger hon, då hon tidigare bara läst lyckliga böcker innan och drabbades av det sorgliga slutet. Sedan dess har hon återkommit till boken när hon behövt gråta. Boken fick henne också förstå att det fanns människor som skrev böcker och när hon själv började skriva använde hon Thydells bok som facit till hur man ska skriva en bok. Nuttis debutbok handlar liksom Thydells om en kvinna som har cancer, men perspektivet är ett annat.

Karolina Ramqvist har med sig Smärtan av Marguerite Duras. Även om Älskaren är mer ikonisk tycker hon Smärtan som bygger på författarens anteckningsböcker från 1940-talet. Nu finns även anteckningarna utgivna och Ramqvist tipsar om att ”korsläsa” dem och Smärtan. Elam påpekar att Duras förmåga att ställa sig utanför sig själv när hon skriver självbiografiskt och det är en av de saker som Ramqvist också fastnat för. Hon berättar om den hemska skildringen av hur hennes man återvänder från kriget som finns i Smärtan och i en längre version i anteckningarna.

Stig Larsson valde På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust, en serie han läser om för fjärde gången just nu. Om han skulle valt en bok som påverkade honom skulle det snarare bli Amerika av Franz Kafka eller någon bok av Fjodor Dostojevskij. Även Larsson inledde sin författarkarriär som poet, men efter att ha läst Proust hittade han vägen in i romanen. Att försöka imitera Proust är meningslöst, säger han, men att imponeras av en riktigt skicklig författare är något stort. Han läser massor, kanske för mycket, säger han och jämför med barn och unga som är beroende av sina mobiler. Han läser inte bara Proust, utan också till exempel James Ellroy och talar om hur båda författarna skriver böcker där du kan ”bada i karaktärers liv”.

Johannes Anyuru har med sig Mao II av Don DeLillo, men hade kunnat välja fler av hans böcker. Anyuru började som poet och ”föraktade” romanförfattare, då romaner aldrig blev så exakta som poesin. När han upptäckte DeLillo hittade han dock en romanförfattare som skrev så. Anyuru har läst om hans böcker många gånger och trots att han beskriver Amerika som något av en mellanbok, men berättelsen om kultförfattaren Bill är ändå speciell och fångar det ibland ensamma och tragiska livet som författare. Som författare har Anyuru lärt sig mycket av Don DeLillo och han har påverkats av hans sätt att skriva.