Jag gav upp kön till Joyce Carol Oates, för trots att jag kanske hade kommit in är köande något av det värsta jag vet. Istället valde jag att se ett seminarium med Goran Vojnovic och Oliver Lovrenski modererat av Rachel Chukri. Att lägga Oates, Oksanen och dessa herrar samtidigt är verkligen märkligt och det var synd att inte fler såg seminariet med titeln Pojkar, unga män och våld. Ett viktigt ämne och spännande författare.
Lovenski är en ny bekantskap för mig. Han har rötter i Kroatien, men uppvuxen i Oslo där hans bok också utspelar sig. Vi får följa fyra unga män som har drömmar om ett bra liv, men inte vet hur de ska nå dit. Istället vinner självdestruktiviteten och våldet. Huvudpersonen Ivor
Vojnovic är från Slovenien och i Blatten återvänder återvänder han till Marko, huvudpersonen från Blattejävlar, som återvänder till Ljubljana efter 10 år. Han har hunnit bli 28 år och känner sig varken hemma eller välkommen någonstans.
Båda huvudpersonerna har ett gäng de tillhör och vänskapen är viktig, trots att den kan verka destruktiv. Vojnovic talar dock om att lögner är en del av relationen, då ärlighet och sanning är för smärtsam att dela. De döljer vilka de verkligen är och myten om den starke och självsäkra mannen förstör för dem. Humorn är ett sätt att överleva, men egentligen är de rätt elaka mot varandra. Det är ingen djup vänskap, säger han, då den stannar på ytan. Att skriva om det är svårt, karaktärerna inte har ord för att beskriva känslor, vilket påverkar författaren. I Blatten återvänder är de vuxna, men fortfarande kan de som är kvar inte acceptera att en av dem har brutit med dem och har ett nytt, vanligt liv. Den enda förklaringen måste vara att han är gay, för annars måste de erkänna att de är misslyckade, medan han är lyckad.
Lovrenskis karaktärer är yngre, men även där fungerar humor som ett sätt att hantera jobbiga situationer. Han menar ändå att humor kan göra att situationen faktiskt skrapar lite på ytan, men djupt blir det aldrig. Humorn är viktig, menar han och en stor del av hur vännerna kommunicerar med varandra. Väldet är ständigt närvarande och redan som 13-åringar bär de kniv som sedan ersätts av värre vapen. Det eskalerar snabbt och det är så det är, menar Lovenski. Våldet i Oslo är en realitet och det både ökar och blir råare. Själv var han på botten, men lyckades vända det. Det är skönlitteratur han skrivit och det är Oslos berättelse samtidigt som det finns delar av hans liv i den. Viktigast var att beskriva hans generation och ge dem en röst.
Våld är en stor del av livet för karaktärerna i båda författarnas böcker. Våld är ett sätt att kommunicera för den som saknar ord, säger Vojnovic, men det handlar också om mansrollen. Det handlar om att jaga eller jagas. Att vara våldsam är ett sätt att dölja att man egentligen är rädd, för att visa käsnlor som rädsla, skam och sorg är detsamma som att vara svag. Lovrenski bekräftar att våld ger status och även det faktum att den som saknar sätt att uttrycka sig verbalt lätt tar till våld. Kortsiktigt är det också ett effektivt sätt att lösa problem på. Förr var stora konflikter mellan vuxna män, ofta om störa summor pengar. Nu är våldsmännen mycket yngre och konflikterna handlar om status. Goda förebilder saknas och det ständigt närvarande våldet blir lätt en del av deras liv. De befinner sig så långt utanför samhället att de formar sin identitet som utomstående och våldsamma unga män. Ilskan mot etablissemanget blir en drivkraft och en orsak till våld, menar Lovrenski.
Även om Marko i Vojnovics liv verkar vara medveten om sina problem kan han inte lösa dem. Han ser sig själv som ett offer, säger Vojnovic och tar inte ansvar för sina egna handlingar och hur de påverkat hans liv. Han är rädd för att ta ansvar, för då måste han vända sig inåt och det vågar han inte. Ingen kan lösa situationen för en, säger Lovrenski, du måste ta ansvar själv och försöka förändras. Om inte är du fast i en våldsspiral som inte går att komma ur. Egentligen spelar det ingen roll om du har människor runt sig som kan hjälpa om du inte själv vill förändras, säger Lovrenski och att ta ansvar är nödvändigt. Samhällsdebatten handlar ofta om hur vi ska rädda de unga männen, påpekar Chukri, men frågan är hur det ska gå till.
Offermentaliteten kan bli en del av samhället, tillägger Vojnovic och talar om hur såväl Milosevic och Putin ser sig som offer, vilket självklart påverkar de som bor i landet. Hur krig och tillgång till vapen påverkar våldet i samhället är något som få vill diskutera på Balkan, säger Vojnovic trots att trauman finns kvar. Även i Lovrenskis bok finns personer som upplevt krig och återigen kommer samtalet att handla om svårigheten att tala om svåra känslor som kan kopplas till hemska upplevelser. På Balkan verkar man tro att det går att rädda unga män genom att sätta dem i armén. Speciellt i Serbien, men även i Slovenien, säger Vojnovic. Lovrenski är mer hoppfull och han tror att en förebild kan vara Jordan B. Peterson som han upplever ger unga män ett alternativ till våld. De måste förstå att unga män behövs och vilken sorts män samhället behöver. Det kan ge en annan status, men då måste samhället se till att de hittar en vettigare väg. Själv är han för ung, säger Lovrenski och har inte levt länge nog för att bli en viktig förebild. Klart är dock att det behövs vettiga förebilder.