Jag började läsa deckare förhållandevis sent, vilket betyder att jag upptäckte en rad svenska klassiska författare som Vilhelm Moberg, Moa Martinson och Ivar Lo-Johansson innan jag gav mig på deckargenren. Idag handlar veckans topplista om favoriter jag hade för många år sedan, men sedan mer eller mindre har tappat bort.
Elizabeth George var den första deckarförfattaren jag stiftade bekantskap med. Jag läste aldrig Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang eller andra klassiska deckarförfattare, så Elizabeth George blev en sådan för mig. Mormor hade hennes första böcker om Lynley och Havers i bokhyllan och jag lånade dem av henne. När Georges böcker blev tjockare och tjockare och hon dessutom tog död på Lynleys fru, slutade jag läsa hennes böcker.
En annan författare som jag läste mycket av på 90-talet var Minette Walters. Med böcker som Iskällaren, Blomsterkronan och Skulptrisen blev hon en av årtiondets deckardrottningar. Walters ger fortfarande ut böcker, men det var väldigt länge sedan jag läste något av henne. Helt ärligt lockar det inte alls.
Under en långresa för snart 25 år sedan köpte jag min första bok av Michael Connely och sedan läste jag serierna om Bosch och McCaleb. I boken A darkness more than night möts det och det är kanske Connellys bästa bok. På senare tid har jag tappat bort Bosch och jag har inte läst något av Connelly på mer än tio år. Hans senaste serier har jag inte läst alls, även om jag uppskattar The Lincoln Lawyer som tv-serie.
Patricia Cornwells serie om rättsläkaren Kay Scarpetta tillhörde också mina favoriter på 90-talet. Jag minns tredje delen i serien Allt som återstår, som magiskt bra, men jag har inte läst hela serien då jag tyckte att den tappade fart en bit in. Nu ska böckerna tydligen bli tv-serie med Nicole Kidman i huvudrollen och även om det känns som helt fel skådespelare att gestalta Scarpetta, kommer jag utan tvekan att sitta bänkad.
Även Åke Edwardson skrev först om Jonathan Wide som liksom jag bodde på Såggatan i Majorna. Därefter följde serien om Erik Winter och Dans med en ängel är en av de deckare jag minns som något av det bästa i genren som jag läst. När Edwardson skrev det han sa vad den sista boken i serien, men sedan återuppväckte Winter från de döda, tröttnade jag på både författaren och kommissarien.
Vilka gamla deckarfavoriter har du?
Photo by Daniel Jensen on Unsplash
Jag var också rätt sen på deckare. Läste väl några Agatha Christie och Stig Trenter och den enda Sayers, som händelsevis stod i hyllan i mitt barndomshem.
I övrigt var nog Sjöwall-Wahlöö de första och de där tre (?) av GW – Grisfesten hette väl en.
Sedan, precis som du, Elisabeth George, Minette Walters och Patricia Cornwell.
Jag slutade sedan med deckare under säkert tio år, för jag blev så less på allt blod. Det kändes som en tävling om vem som kunde hitta på de mest vidriga och utstuderade tortyrmorden. Det var inte riktigt det jag var ute efter.
Peter Mays Lewistrilogi är ju mycket bra, hans övriga böcker sämre
Har faktiskt inte läst något av Peter May. Ödsliga öar är ungefär det läskigaste jag vet. Island är på gränsen.