Isberg

På Bokmässan avslutade jag traditionsenligt med att gå på Crimetimes Afternoon Tea och bland årets författare fanns Niklas Turner Olovzon som tilldelades priset för årets debut på Crimetime förra året för sin deckare Isberg. Det är en bok jag tänkt läsa länge och nu blev det så äntligen av. I centrum för handlingen står Tassby i Dalarna där alla håller på Leksand (som man ska) och går till byns pub varje helg. Huvudpersonen Lars-Inge, kallad Lassa, lever ensam i huset hans far byggt. Hans fru Anki har lämnat honom och hans enda sällskap är hunden Ziggy. Ensamheten är normaltillståndet. Ibland bryts den och han går på hockey med Sören och Lennart och ett besök på puben är närmast ett krav om man inte vill hamna i onåd.

Sörens fru Liss-Kulla är byns informella ledare och hon har koll på allt och alla. Den enda hon inte lyckas kontrollera är yngste sonen Andreas som bor långt borta i Luleå. Honom får vi också följa och det står tidigt klart att han är något av ett original. I Luleå bor också Elin med sin son Elliot och Andreas drömmer om att få kontakt med dem. Även Lars-Inge hade drömmar en gång. Han ville bli tecknare och började till och med på konstfack i Stockholm. Där träffade han människor som tänjde på gränserna och drömmen om ett liv långt borta från Tassby hägrade. Sedan återvände han och livet blev inte som han tänkt sig.

På nyheterna talas det om en försvunnen bärplockare i skogarna runt Tassby och Missing People har sökt efter honom. Liss-Kulla är upprörd över att hon inte involverats i förberedelserna av Birgitta, den hon kallar mallgrodan. Tassby är nämligen Liss-Kullas domäner och har så varit i många år. Ingen annan ska tro att de kan bestämma i hennes by, även om det självklart är svårt att protestera när poliserna Bengtsson och Lilja rotar i fallet. De knackar på hos Lars-Inge och visst var det så att han såg något, men det tänker han inte berätta om.

Det är så mycket jag tycker om med Isberg. Byns invånare inte minst och den lätt klaustrofobiska stämningen som jag föreställer mig är ganska vanlig i ett litet samhälle. Mest tycker jag om att följa Laassa och hans försök att skapa ett nytt liv där han äntligen kan vara i alla fall nästan sig själv. Tankarna går till Änglagård, för trots att berättelsen om Tassby är något helt annat finns den lilla byns mentalitet med allt vad det innebär. Främlingar tolereras knappt och allt som bryter mot den mycket trånga normen föraktas. Läsningen blir ännu bättre tack vare det fantastiska språket som lyfter berättelsen ännu ett snäpp och de trygt 500 sidorna forsar fram, ibland stilla och ibland som en brusande fors. Turner Olovzon fortsätter serien med boken Sandslott där handlingen delas mellan Tassby och Koh Lanta. Den vill jag självklart läsa då Turner Olovzon har förutsättningar att bli en riktig favoritförfattare i genren.

---