När Efterklang av An Yu inleds med att huvudpersonen talar med en svamp måste jag erkänna att en viss skepsis infinner sig. Jag läser ändå vidare och efter sista sidan kan jag konstatera att det här är en av de bästa böckerna jag läst i år. Efterklang bjuder på ett intressant och lite sorgligt kvinnoporträtt, som för tankarna till Han Kangs Vegetarianen, även om våldet helt saknas. Huvudpersonen Song Yan drömde om ett liv som konsertpianist, men nu är hon istället en gift pianolärarinna. Trots att maken nästan aldrig är hemma, styr han hennes liv. Med dem bor dessutom hans mamma och det blir Song Yans ansvar att ta hand om henne. Hon har ingen makt att förändra sitt liv och tycks bara följa med som en iakttagare, inte som en aktiv deltagare.
Den talande svampen är en av många svampar i Efterklang och de flesta kan ätas. Song Yan får nämligen mystiska paket som innehåller ovanlig svamp och av dessa tillagar hon och hennes svärmor de mest fantastiska rätter. Mat, äktenskap, maktlöshet och ensamhet är de teman som genomsyrar boken och den magiska realismen, som jag ofta har väldigt svårt för, skapar en stämning som gör boken magisk. Att följa Song Yans liv är att på samma gång titta in i ett kinesiskt vardagsliv och en fantasivärld. Det är svårt att sätt ord på vad det är som gör Efterklang så bra, men främst handlar det kanske om att det är en så speciellt berättad historia. Språket är dessutom vackert och sparsmakat, vilket bidrar till den fina läsupplevelsen.
