Igår hade yngste sonen vänner hemma för att fira sin 18-årsdag och därför drog jag, maken och äldste sonen till stan för att äta lite och se en film. Valet föll på Kneecap, en nordirländsk film om rapgruppen med samma namn. Tur att Hagabion finns, för filmutbudet denna lördag var en orgie i action, thriller, romantik och en och annan barnfilm. Vi hittade ingenting vi ville se eller i alla fall inget annat vi kunde enas om. Kneecap är troligen ingen film jag hade valt i ett annan sammanhang, men jag är faktiskt glad att vi såg den.
Bandet Kneecap finns på riktigt och bandmedlemmarna spelar sig själva i filmen. Hur mycket som är sant och hur mycket som är ren fiktion är svårt att läsa sig till, men huvudberättelsen verkar vara sann. Historien börjar när Naoise och Liam är små. De växer upp i Belfast och lär sig iriska av Naosies pappa Arló. Han är vad många skulle kalla terrorist och kämpar för Nordirlands frihet och försvinner från Naosies liv tidigt. Mamma Dolores ger upp på livet och slutar gå ut.
När vi träffar Naosie och Liam igen säljer de droger på en fest och Liam blir tagen av polisen. Under förhöret vägrar han prata annat än iriska och de tvingas tillkalla en tolk. Det är meningen att musikläraren JJ:s fru ska ta uppdraget, men hon är ur form och ber honom åka. Under förhöret uppstår någon slags kontakt mellan den äldre mannen och den problematiska tonåringen. JJ tar hand om en skrivbok innehållandes droger, men också en massa sångtexter. Här börjar berättelsen om bandet som framför hip hop på iriska. Musik som handlar om droger, om utsatthet och kriminalitet, men också om landet och språket.
JJ:s fru är engagerad i frågan om det iriska språkets status och kämpar för att iriskan ska få samma status som gaeliska i Skottland och kymriska i Wales. Iriska talas av många irländare och är ett av Irlands officiella språk sedan 1937. I Nordirland var dock engelska ensamt officiellt språk, vilket många ansåg fara felaktigt. Det är den kampen vi följer parallellt med Naosies och Liams egna kamp för att använda iriska i sin musik. När JJ läser Liams texter inser han nämligen att det här kan bli musik och skapar beats till orden. Så börjar berättelsen om Kneecap, ett band bestående av Naosie som Móglaí Bap, Liam som Mo Chara och JJ som DJ Próvaí iklädd balaklava i den irlänska flaggans färger. Första låten C.E.A.R.T.A. (rättigheter) släpptes 2017 och från att ha spelat på en tom pub blev Kneecap ett fenomen.
Vi gillade filmen alla tre, även om jag kan tycka att myten om hip hopen som totalt fokuserad på kriminalitet och droger var lite överdriven och samtidigt lite romantiserad. Själva språkfrågan och berättelsen om språket som en stor del av identiteten var dock spännande och musiken faktiskt riktigt bra trots texterna. Jag har ägnat morgonen åt att läsa om keltiska språk och Kneecaps riktiga historia och en film som får en att vilja lära sig mer är en bra film.
Om filmen
Kneecap, (2024), 1h 45 min
Regisserad av Rich Peppiatt
Manus av Rich Peppiatt och medlemmarna i Kneecap