En knapp timme in i Släpp taget börjar jag gråta och sedan grät jag halvt hysteriskt resten av filmen. När det var en halvtimme kvar fick jag ta en paus och hämta en rulle toapapper. Josephine Bornebusch är så himla bra och allt hon tar i blir något alldeles extra. Nu tar hon en rätt så vanlig medelålderskris och skildrar den på ett ovanligt sätt. Allt börjar med att vi får träffa Stella och Gustav som varit gifta länge och har två barn tillsammans. Anna, en arg tonåring som skriker mer än hon pratar och Manne, en femåring som inte går någonstans utan sin superhjältemask. Stella är den som helt klart är VD för AB Familj och Gustav känner sig helt exkluderad. Om du frågar Stella är det för att han inte bryr sig om sin familj, men frågar man Gustav så handlar det om att han gett upp eftersom allt han gör blir fel. Istället planerar han att lämna familjen och bilda något nytt med sin nya kärlek.
Stella anar nog hur det ligger till, men kräver en sista sak av sin man. Hon vill att hela familjen åker med Anna på poledanstävling och inte ens Anna själv tycker att det är en bra idé. De tar ändå flyget från Arlanda och när de landar är det dags att tillbringa en natt hos Gustavs mamma. Det tycker inte ens Gustav är en bra idé. Efter ett rejält gräl bestämmer han sig ändå för att skärpa sig och ta lite ansvar. Han ska ge familjen sin tid under helgen precis som hans fru önskar. Sedan är han fri att dra. Ni fattar ju också att helgen förändrar allt, men det fina är att Bornebusch lyckats skapa något alldeles unikt. Till sin hjälp har hon fantastiska skådespelare, sig själv inkluderad. Pål Sverre Hagen spelar Gustav och med små medel lyckas han forma en karaktär som är både älskvärd och fruktansvärt irriterande. Det riktiga fyndet är dock Sigrid Johnson som spelar Anna och använder hela registret av tonårsfrustration. Hon är helt lysande.
Jag berättar inte mer än så, för det som gjorde att jag grät hejdlöst är inte bara den allmänna sorgen över äktenskap som tar slut, utan av annat som gör det extra sorgligt. Historien balanserar på gränsen till att bli för mycket, men den här gången fungerade det fint och jag köpte precis allt. Kombinationen av starka känslor av olika slag och lika delar svärta och humor är Släpp taget en riktigt sevärd film. Jag rekommenderar den varmt.
