En djungelsaga

I min läsning av de böcker som nominerats till Augustprisets barn- och ungdomskategori har turen kommit till En djungelsaga skriven av Jenny Bergman och illustrerad av Lotta Geffenblad. Geffenblad har bland annat skrivit och illustrerat bland annat den fantastiska Astors stenar, söta Prick och Fläck degar och Tant Sol som vi i juryn för IBBY Honour List valde ut som bästa bilderbok till listan som presenterades 2024. Jenny Bergman och Lotta Geffenberg har tidigare skapat Det är jag som är Trollet gemensamt och nu är de alltså aktuella med En djungelsaga som är en fantasifull berättelse om att sakna någon.

Det är natt när djungeln kommer till lägenheten där en flicka och en mamma bor. När de vaknar nästa morgon är ingenting sig likt och det är inte bara djungeln som förändrat hemmet, utan också det faktum att pappa är borta. Mamma kommer springande in i flickans rum med en liten gul orm intrasslad i håret och undrar om flickan har sett pappa. De går runt tillsammans och ropar efter honom, men an finns ingenstans. Kanske kan det vara gorillorna som tagit honom eller tigrarna eller kanske myrorna eller ormarna. De fortsätter leta, men går vilse hela tiden.

Någonting har hänt med mamman och flickan. De sover nära varandra på natten och på dagarna är de tröttare än vanligt. De glömmer saker som de aldrig glömt förut och när mamma lägger sig för att vila blir flickan alldeles ensam. Hon ropar efter sin pappa, men han kommer inte. När mamman äntligen vaknar bestämmer de sig för att ropa på hjälp. Då kommer djuren springande, men de har tyvärr inte sett pappan någonstans. Däremot lovar de att hjälpa mamman och flickan. De ska ta hand om dem och varje gång de längtar efter pappa så kommer djuren och tröstar dem. Den märkliga nya värld som de numera lever i blir med ens enklare att vara i.

Jag tycker väldigt mycket om En djungelsaga. Dels tycker jag att Lotta Geffenblads illustrationer är fantastiska och den djungel som växer fram i lägenheten är fylld av spännande saker. Djuren är många och alla detaljer gör att bilderna går att titta på många gånger och ändå alltid upptäcka något nytt. Texten är lite mystisk och kanske är den svår för de minsta, men budskapet att det finns djur runt mamman och flickan som tröstar dem när de är ledsna lugnar den oro som både de och jag som läsare känner. I slutet blir det tydligt att pappan befinner sig långt borta och flickan pratar viskande med honom. Sedan lämnar hon samtalet för att fortsätta leka och vi förstår att allt kommer att bli bra. Om En djungelsaga tilldelas Augustpriset blir jag varken överraskad eller besviken.