Vi är bara inte vänner längre

I sin debutbok Vi är bara inte vänner längre tar Alexandra Dahlberg med oss till högstadiet och den maktkamp som pågår där. När huvudpersonen Amanda börjar sjuan blir hennes bästa och enda vän Lejla värvad till skolans coola gäng av ledaren Moa. Amanda blev istället den utstötta, men när Jennie dök upp efter höstlovet i sjuan blev de vänner. Jennie är en både udda och modig individ som vågar säga ifrån och dessutom klä sig precis som hon vill. Hon har inte heller någon längtan efter att bli populär och där skiljer sig hon och Amanda åt. Någonstans saknar Amanda vänskapen med Lejla och hennes föräldrar saknar henne ännu mer. De har nämligen ingen aning om vilken svikare Lejla är.

Så slumpar det sig så att Amandas skolsituation förändras helt under en musiklektion. Musikläraren Kajsa har delat in dem i grupper och Amanda är inte i samma grupp som Jennie. Istället är det Moa som tar ledningen och hennes pojkvän Tami sätter sig bakom trummorna. Allt hade varit lugnt om inte Kajsa hade bestämt att Amanda ska sjunga, inte Moa. Hon ska istället spela bas. Även om Amanda verkligen älskar musik och sjunger hela tiden hemma är det en helt annan sak att göra det i skolan. Tvekande försöker hon sjunga Kents Utan dina andetag, men rösten bär inte riktigt. Kajsa peppar henne och faktum är att de andras fnitter snart slutar.

Den största förändringen sker inte under lektionen utan efteråt. Tami vill nämligen ha med Amanda i det band han har med kompisen Rille. Tanken är att de ska vinna en tävling och Tami tror att chansen är större med Amanda som sångerska. Snart får hon en helt annan status än hon tidigare haft, men att byta vänner är inte helt okomplicerat. Högstadiets hierarkier är långt ifrån självklara och det finns inget enkelt sätt att navigera, vilket Amanda verkligen blir varse. Alexandra Dahlberg beskriver tonårslivet på ett fint sätt. Visserligen är Vi är bara inte vänner längre inte den mest nyskapande bok jag läst, men den är ärlig och framför allt tar den unga läsare på allvar. Det här är en finfin debut och jag ser utan tvekan fram emot fler böcker av Dahlberg.