Idag delade Augustpriset ut i fyra kategorier, varav skrivartävlingen Lilla Augustpriset är en. De nominerade texterna finns att läsa här och vinnaren är Marcus Hägglund och hans text heter Ökensvindel.
Lite ironiskt är det allt att den enda bok jag inte läst av de nominerade till Årets bästa barn- och ungdomsbok, nämligen Chop Chop av Linda Bondestam. Boken handlar om en robot som heter just Chop Chop och beskrivs som en humoristisk och vemodig samhällskritisk bok om stress. Jag har läst annat av Bondestam som jag tycker mycket om och den här lockar också. Förhoppningsvis dyker den snart upp på biblioteket.
De nominerade till Årets svenska fackbok var ovanligt ointressanta i år, men är det någon jag kommer att läsa så är det vinnarboken Ett liv värt att leva av Christian Rück. Ämnet är angeläget och psykologi intressant. Frågan är bara om jag orkar, för det låter sannerligen tungt. Rück påpekar själv att han skrivit en bok om ett ämne som människor är livrädda för och tackar alla som vågat öppna den. Han berättar också att boken först refuserades, men sedan smögs in av en förläggare som bytte förlag.
Vinnaren i den skönlitterära klassen heter Tony Samuelsson som får priset för romanen Kungen av Nostratien. Det är en bok jag aldrig hade uppmärksammat utan nomineringen till Augustpriset. Tony Samuelsson passar på att tacka de författare som nominerats tillsammans med honom och säger att de som är unga och vackra har fler chanser. För honom är det sista chansen, hävdar han. För mig är Samuelsson, trots ålder och erfarenhet, en oläst författare och jag är inte säker på att det kommer att förändras.
Foto: Andreas Sundbom
Vinnaren av den skönlitterära klassen heter nog Tony Samuelsson
Tack! Vet inte hur jag lyckades, inte en bokstav rätt.
Redan 2016 delade jag och mina barn ut ett pris till Linda Bondestam för illustrationerna i ”Djur som ingen sett utom vi”.
Vi visste vad som komma skulle. Tyvärr lever inte min blogg om barn- och vuxenpoesi längre.
Jag är inte för censur, men när jag i min yrkesroll som barnbibliotekarie läste Chop Chop så trodde jag att den blivit felklassificerad och att det var en seriebok för vuxna och inte en bilderbok för barn 3-6 år.
Jag tycker om när författare vågar tänja på gränserna och får oss att tänka i andra banor, men när hon i denna bok har med stora vapen som ska användas i krig, så känner jag inte att så små barn ska se detta. Men det kanske bara är ett tecken på att jag börjar bli gammal och ängslig?
Jag ska hämta den på biblioteket på måndag och återkommer med vad jag tycker. Just stora frågor som kanske i vissa fall är för stora för barn tar ofta plats i böcker för dem. Ibland på ett mycket lyckat sätt, men inte alltid.