Återigen tar Katarina Wennstam oss tillbaka till sekelskiftets Stockholm där Fredrika Nilsdotter just startat en detektivbyrå. Självklart vet ingen att det är hon som står bakom den, då en mans namn står som ansvarig och hon bara agerar sekreterare. Som kvinna och därmed omyndig vore det inte möjligt att arbeta som detektiv. I Död mans kvinna blir hon och Hildur vittne till ett självmord, då teaterdirektören Georg Valentin störtar mot döden från Katarinahissen. Fredrika misstänker direkt att det inte alls rör sig om ett självmord med tanke på mannens agerande under hoppet och tror istället att något knuffat honom mot en säker död. De polismän som finns på platsen är dock inte alls intresserad av hennes vittnesmål, utan rubricerar det som självmord och släpper sedan det hela. Det är däremot inte Fredrika beredd att göra, utan hon börjar undersöka fallet. Eller rättare sagt Pehr Fredrik Molinder som officiellt är den som driver Södermalms Detektiva Utredningar
Hildur hjälper Fredrika med efterforskningarna men söker också nytt arbete som sömmerska. Hon drömmer om att arbeta i en riktigt fin ateljé och tar modet till sig och går dit. Hon oroar sig också för sin bror Anton som verkar ha hamnat i dåligt sällskap. Livet i den trånga portvaktsbostaden är något de båda vill fly, men de väljer helt olika vägar. Hildur är kanske min favoritkaraktär och jag ser fram emot att följa hennes utveckling till den självständiga kvinna som hon börjar bli.
Ankefru Olga Laurell bor i samma hus som Hildur och hennes son Oscar hjälper även han Fredrika. Olga saknar Edit, den tidigare tjänsteflickan som mist sin son. För att hämta energi betalar Olga för en plats på Gyldensros hospital utanför Sundsvall. Där hoppas hon att de skickliga läkarna ska hjälpa Edit tillbaka till livet. Tyvärr verkar den ansvarige doktor Gross ha en kvinnosyn som visserligen inte var ovanlig då, men vars behandling inte är speciellt lyckosam. Just skildringen av Edits och de andra kvinnornas situation är hemskare än det värsta mord. Lite roligt är det dock att Olga Laurell tillåts bli mer komplex. Vi får veta att hon har en älskare i Sundsvall och att hon skriver skillingtryck under signaturen OLA.
Död mans hustru är en trevlig bok, om man nu kan kalla en deckare trevlig. Visst finns det svärta och den är välbehövlig, men det är skildringarna av de fyra kvinnorna och deras situation som är den största behållningen. Jag hoppas att vi återser dem snart och att Wennstam låter oss följa dem i många böcker framöver.
Om boken
Död mans kvinna av Katarina Wennstam, Bookmark Förlag, (2024), 428 sidor
Andra boken i serien Sekelskiftesmorden