Hunden av Kerstin Ekman är en bok jag tänkt läsa länge och nu när den återfinns på de läslistor som Skolverket och Kulturrådet satt samman fick jag ännu ett skäl att läsa den. Det här är berättelsen om den lilla valpen som följer efter sin mamma och deras husse ut och sedan tappar bort dem. Han hittar inte hem igen och tvingas istället överleva ensam i naturen. Ekman låter oss ta plats i valpens huvud och vi får följa hans kamp för livet. Jakten på mat, vatten och värme är det som driver honom och hela tiden iakttar han världen runt sig i för att försöka förstå den. Under tiden växer han från valp till unghund. Blir stelare och mer härdad.
Jag kan förstå att Hunden är en bok som finns med på listan med böcker som gymnasieelever kan läsa. Det är en tunn bok med välskrivet innehåll. Perspektivet är annorlunda och vi blir ett med hunden, vilket gör det enkelt att också relatera till hans liv och upplevelser. Jag är dock osäker på om jag kommer att läsa den med mina elever, då den helt ärligt är ganska långsam och lite tråkig. Poängen är troligen att det inte händer så mycket och visst är det mest sannolikt. Samtidigt finns det inte jättemycket att samtala om och när jag väljer böcker till undervisningen är det kanske viktigast. Som inspiration till eget skrivande är dock Hunden intressant och när kreativt skrivande tar plats i kursplanerna igen i höst kan det kanske vara kul att läsa den av det skälet.
Kanske hade jag för höga förväntningar, då jag hört mycket gott om Hunden och jag tycker också att Kerstin Ekman är en lysande författare. Även det är ett skäl till läsning självklart, även om det här inte är hennes bästa.
Om boken
Hunden av Kerstin Ekman, Albert Bonniers förlag, (1986), 100 sidor