Baby Reindeer är berättelsen om den misslyckade komikern Donny Dunn och Martha Scott, som först blir en vän och sedan en smått galen stalker. Det är enligt skaparen Richard Gadd, som också spelar huvudrollen som Donny Dunn, en sann historia, något Fiona Harvey, den ”riktiga” Martha Scott, inte håller med om. Hon har stämt Netflix på miljoner även om inget i produktionen visat vem hennes sanna identitet. Oavsett är Baby Reindeer en riktigt bra och lika obehaglig historia och den är mer komplex än att Dunn är god och Scott är ond. Istället är sanningen att det inte alltid är så enkelt att hantera andra människor, för även om de är obehagliga är det svårt att helt låta bli att känna empati och fascination.
Martha kommer in på baren där Donny arbetar och han tycker lite synd om henne. Inledningsvis är han dessutom lite smickrad av Marthas uppmärksamhet. Detta vänder dock snart när det visar sig att hon blivit helt fixerad vid honom. Hon skickar hur många meddelanden som helst till hans mail och dyker upp på de mest oväntade ställen. När hon också börjar blanda in hans nära och kära går det för långt och Donny bestämmer sig för att anmäla Martha för trakasserier. Det går inte riktigt som han tänkt sig. Egentligen är Donny en riktigt tragisk figur. Han försöker slå igenom som komiker, men har svårt att lyckas. Den person som verkar tycka att han är bra blir inte den hjälp han tänkt sig. Ingenting i livet blir riktigt som han tänkt sig om vi ska vara ärliga. Att den Martha som från början bara är en glad figur som tycker att Donny är den bästa som finns, lyckas ta sig in i hans liv är egentligen inte så konstigt.
Jag tyckte om Baby Reindeer, men den var jobbig att se. Det är så skevt och så jobbigt många stunder. Utsattheten som flera av karaktärerna upplever gör det hela tungt. Visst finns det ljusglimtar också, men de är få. Jag är trots det glad att jag äntligen fick tummen ur att se Richard Gadds serie. Den är helt klart värd några timmar av ens tid.
Pingback: Baby Reindeer - Bokfeed
Pingback: Baby Reindeer - Bloggfeed
Jag tyckte den var fruktansvärt jobbig att titta på. Men såg den ändå till slut. Har svårt att lämna ett omdöme, mer än ”obehaglig”. Fast visst hade den sina poänger.